Folk från de omkringliggande gårdarna gick ut för att söka, men det blev en besvärlig skallgång i den djupa snön och efter två dagars letande gav man upp.
Man trodde då, att de små frusit ihjäl ute i drivorna. Inte ens en vuxen skulle kunna hålla sig vid liv någon längre tid under rådande förhållanden, menades det.
Slitna makar
Endast ett par slitna makar tog sig ut i skogarna för att söka, men inget resultat. Den som såg till att spaningarna kom igång igen var prästen Carl Manneberg.
Han tyckte att länsman handlat oriktigt, när eftersökningarna getts upp redan efter ett par dagar.
Ingen kunde längre tro att flickorna var vid liv, men det anstod bygdens folk att se till så att deras kroppar kom i vigd jord.
Flickornas far sökte vidare i några dagar, och Jennys lärare, klockare Hultgren, ska på egen hand ha fortsatt sökandet några dagar, Att hitta dem levande hade han säkert ingen tanke på. Den allmänna meningen var att de låg döda någonstans under snön.
När flickorna förstod att de inte i mörkret skulle kunna hitta hem, sökte de sig till en stor gran vars grenar gick lågt ner på marken.
Därunder kröp de tätt ihop och försökte finna värme och trygghet i den kalla skogen. De stoppade om sig kläderna de fått i Grindsbo och somnade tätt tillsammans, men på morgonen var de oförmögna att förflytta sig på fötterna.
Ingen trodde att flickorna var vid liv
Långt söderut i Östergötland ligger samhället Svinhult. Där kan man besöka Hembygdsgården och kyrkan "mitt i byn".En skylt på vägen mellan Svinhult och Österbymo visar vägen till "barnastenen", den plats där två små flickor den 14 november år 1901 gömde sig sedan de gått vilse på vägen hem från Grindsbo och nämndemansfamiljen Pettersson, som lovat ge dem avlagda kläder.
Så jobbar vi med nyheter