Frihet på hästryggen under läger

De fyra deltagarna i handikapplägret håller som bäst på att förbereda sig. Några fnissar lite när hästarna fiser medan andra redan har kommit igång med att rykta. Alla har varsin lägerhäst att ta hand om. Inte bara för att rida på utan även att rykta, utfordra och mocka. Kort sagt allt som krävs för att sköta en häst.
- Det är mycket pussel runtomkring, men man får lära sig hur en häst fungerar, säger Helén Bizzotto som är lägerledare.
Hästarna verkar trivas med sällskapet och lägerdeltagarna visar stolt upp sina djur. Märta Danielsson får ta hand om Queen.
- Men jag kallar henne Queen-fin, säger Märta stolt.

Bra för motoriken
Axel Söderberg är med för tredje året i rad. Han har lite talsvårigheter men konstaterar att han är lika gammal som Robin. Den 11-åriga hästen som han red på förra året. I år sköter han om Blixten.
- Jag är rätt van. Jag har ridit länge, säger Axel Söderberg.
Axel sitter i rullstol och är rörelsehindrad. Ändå ser han till så att hans häst Blixten blir redo att använda. Tillsammans med några lägerledare rengör han hästen med en borste. Sedan är det bara sadel, hjälm och ridväst som fattas innan det är dags att kliva på. Rullstolen står lite ensamt vid sidan av medan ryttaren ger sig ut genom stallet.
- Ridningen gör att han kan slappna av i musklerna, säger Helén Bizzotto.
Att sitta upp på hästen är bra för att träna balansen och koordinationen. Axel brukar komma till Kinda Ridklubb en gång i veckan även när det inte är läger.
- Det ger honom också en möjlighet att komma ut i skogen, vilket inte är lätt när man sitter i rullstol, säger Helén Bizzotto.
Men idag öser regnet ner och verksamheten är flyttad inomhus. Olika övningar genomförs bland koner och bommar som ligger på marken. Ekipagen rider runt i cirklar medan det smattrar på taket från skyfallet utanför. Eftersom alla lägerdeltagare har olika förutsättningar beroende på handikapp så ser det lite olika ut. Vissa har någon som leder hästen medan andra har fria tyglar.

Inget bidrag
Har man visat upp att man klarar av att rida och sköta om en häst får man ett ridborgarmärke. Efter avslutat läger brukar de flesta få en sådan utmärkelse.
Dagens inomhusridning är visserligen rolig, men man planerar redan inför morgondagens långritt.
- Man rider långa vägar om man orkar, säger lägrets pratgladaste deltagare Märta Danielsson.
- Om man inte orkar får man åka bil, tillägger hon.
De fyra som kommit till Kinda Ridklubbs läger för handikappade är verkligen entusiastiska och stortrivs med livet i stallet. Men trots att lägret är populärt är inte uppslutningen lika stor som vanligt.
- Det brukar vara fullbokat, säger Helén Bizzotto.
Så blev det inte i år.
- Jag tror att det beror på att kommunen har dragit in bidraget och det är svårt för familjen att betala hela lägret själv, säger Helén Bizzotto.
Hon tror att lägret fyller ett behov och tycker att det är tråkigt att inte alla som ville kunde delta.