Ursprungsgården är från 1700-talet och har stått öde i minst 50 år. Produktionsbolaget Fremantle hyr gården, som ligger söder om Kisa, av markägaren.
Mitt ute i ingenstans, bortom allmänhetens blickar och insyn, står en ovanlig gård i östgötsk sensommarskrud. Snickarglädjen över farstukvisten är i lite för bra skick för att vara 1800-tal och i taket inne i gårdsbyggnaden dras flugorna till lysrör i taket. Inte mycket vittnar annars om att det är en kuliss för en tv-inspelning.
Vi är på väg till den hemliga gården som blivit arena för en för trakterna sällan skådad tv-satsning långt inne i Kindaskogarna.
Där rullar kamerorna och vi måste gömma oss för deltagarna när vi ska vallas runt av filmteamet på ägorna. Vi uppmanas att viska så att ingen ska höra oss.
– Röker, snusar eller tuggar ni tuggummi? undrar projektledaren som just eskorterat oss genom den låsta bommen.
Alla som kan bli sedda av deltagarna uppmanas att inte förtära annat än vatten för att inte störa den bubbla de befinner sig i efter veckor av isolerat lantliv. Min banan får snällt ligga kvar i kameraväskan, men visst lockar tanken att gömma den under en kudde och se vad som händer.
– Nu är de helt frånkopplade allting, förklarar Micaela Knutas från produktionsbolaget Fremantle.
Inspelningarna har pågått sen i mitten av juni och när vi besöker gården är dagarna som är kvar räknade. Dagens stora händelse är veckans tvekamp och intill filmteamets baracker med tv-teknik reser sig en enorm spelplats i trä ute på kalhygget. Det är här i "tinget" som deltagarnas framtid avgörs – vinna eller försvinna.
När det är dags för att spela in veckans tvekamp i "Tinget", ansluter mer personal som bara är där för dagen. Totalt arbetar runt 25 personer med dagens inspelning.
Varje vecka är ett 30-tal medarbetare på plats i Kindaskogarna för att arbeta med inspelningarna. Två olika team byts av och totalt jobbar runt 60 personer med programmet under sommaren.
Hemlighetsmakeriet kring platserna man spelar in på, vad som utspelar sig där och vilka som deltar innebär en rigorös planering. Inga detaljer får sippra ut med risk att avslöja för mycket före premiären – och därmed undviker Micaela Knutas att svara på flera av våra frågor.
Hur viktigt är det för er att hålla platserna hemliga, snacket går ju ändå?
– Såklart det kommer sprida sig, men vi håller det gärna så hemligt det går så att vi kan få spela in ifred. Det är ju privat mark, så det är inte bara för vem som helst att komma hit.
Men ni släpper in oss?
– Vi behöver ju inte visa koordinater, men vi visar gärna upp vad vi gör.
Tror du att programmet kommer skapa rubriker, väcka engagemang?
– Ja, det tror jag nog...
Är det nåt särskilt du tänker på då?
Det rycker i mungipan och hon ler lurigt utan att släppa blicken på vägen.
– Mmm...
Ett leende säger också nånting, tänker jag.
– Usch, du får mig att svettas.
"I min roll är man femtio procents filmmedarbetare och femtio procents bonde – det är mycket jobb runtom som man inte gör i andra program. Jag har spelat in både Bachelor och Bachelorette förut, det här är nåt annat", säger projektledaren Micaela Knutas (th). Med på bilden är också produktionsledaren Eveliina Wikström.
Bakom bommar, lås, vakter och övervakningskameror har ett okänt antal personer från hela landet flyttat in. Den höga säkerheten är bland annat ett resultat av att obehöriga tagit sig in och saboterat utrustning.
Programmet, som går ut på att driva en gård och att tävla om att bli ensam kvar med en större prissumma, blev den här sommaren en stor sak för Kinda kommun. Gården valdes ut framför 200 andra.
När produktionen efter elva säsonger lämnade Småland för att etablera sig i trakterna kring Kisa innebar det också ett rejält uppsving för lokala aktörer. Hantverkare har anlitats och en mängd varor har köpts in. För att inte tala om den gratis marknadsföring som kommer på köpet av att presentera Kinda som en lantlig idyll i tv.
– Jag tycker det gått otroligt bra, vi är så nöjda med den här platsen. Jag har gjort två säsonger i Skillingaryd tidigare, men här känner vi oss verkligen välkomnade. Vi har knutit nya kontakter och de flesta verkar vara glada att ha oss här, säger Micaela Knutas.
Vad är den stora skillnaden med att spela in i Kinda?
– Här är mer idylliskt och känns mer "härlig sommarstuga". Området runtom är mycket charmigare med närheten till vatten.
Något som överraskat er med miljön?
– Vi har hittat rabarber vid gården och ett eget kantarellställe.
Arbetet med att få gården iordningställd för tv-inspelning har pågått hela året. Fastigheten hade innan stått öde i mer än 50 år och varje liten inredningsdetalj behövde tänkas ut och skapas. Taket behövde man höja för att ge plats för ljussättning och ljudbommar, spisen murades om, väggar fick tidstypiska färger och träytor nöttes ner till "rätt" slitage.
Det välkända ordspråket "Storbondens ord är lag" sätter tonen i storbondens rum. Tidigare har storbonden fått bo i ett eget hus, men nu ligger den eftertraktade dubbelsängen på samma våning där övriga deltagare sover. Standarden i rummet är lyxig i jämförelse med resten av huset.
Spår efter dagens lunch som ser ut att ha bestått av en sallad med grödor från trädgården - och någon stekt röra med okänt innehåll. I huvudsak lever deltagarna på det som odlas i trädgården, men ibland har de fått lite andra bidrag av produktionen också. Det är knapert, men ingen ska svälta.
Komforten inomhus består bland annat av att bära träskor på trägolven. Grunden i huset är i original, men all inredning har transporterats hit eller byggts på plats för att ge en känsla av 1800-tal. Arbetet har engagerat flera lokala hantverkare.
I enkla våningssängar sover deltagarna fördelade på tre rum. Här fanns inte många spår efter vilka som faktiskt lever här då de personliga tillhörigheterna är få. Men det lilla de äger förvaras i kistorna intill sängarna.
Filmteamet väljer ut några delar av gården som kan visas upp. Höns, katter, kor och hästar. Badbryggan i lilla sjön intill.
Efter en viss väntan i hästhagen, börjar deltagarna bli färdiga för transport till dagens tävling. För oss innebär det att huset står tomt för en stund och vi kan snoka runt medan bönderna är borta.
Men att jobba med tv tar ofta längre tid än man tror. Särskilt om alla ska gå på dass innan första tagning.
– Dasset har tre hål, men alla är inte lika bekväma med att dela, säger Micaela Knutas som en förklaring att det dröjer.
Huset vaknar ofta tidigt då en rad olika sysslor väntar. Varje dag innebär också inspelning och varje vecka får deltagarna i programmet ett uppdrag att lösa efter bästa förmåga.
Men så äntligen ger personal på andra sidan gården klartecken att kusten är klar.
I huset är de privata tillhörigheterna som skulle kunna avslöja vilka som bor där få. En svart sporttopp och funktionsbyxor ligger slängda på en av de enkla sängarna och på en bädd en svart anteckningsbok. Det är den för tv-tittarna bekanta "Bondepraktikan" som oftast pluggas på före läggdags. På ett sängbord ligger en lapp. På rim och med lite knölig handstil går att läsa: "Efter tinget fick vi in vår personliga sak. Många tyckte att min var enligt mångas smak..."
På övervåningen finns ett rum som särskiljer sig från de andra. Broderiet "Storbondens ord är lag" på väggen och en väl tilltagen dubbelsäng vittnar om att här bor någon med privilegier. Men storbonden är uppenbart dålig på att bädda. Ett par blöta badshorts över en stol droppar fortfarande. Det känns som att vi inte får vara där.
På ett nattduksbord i sovrummet har en deltagare lämnat en limerick och en urdrucken kopp. Texten handlar om hur deltagarens personliga sak togs emot av de andra. Det handlar om pilsner - resten får ni lista ut själva.
Pär Samuelsson är en av två producenter och han utlovar att säsongen kommer innehålla drama, kärlek och konflikter i vanlig ordning.
– Vi har gått in för att hitta personer som är väldigt olika varandra för att vi vill att det ska ske olika typer av möten mellan personer som normalt inte skulle träffas, säger han.
Är det några östgötar med?
– Svar ja. Framförallt en... En mycket framträdande figur, svarar Pär Samuelsson med betoning på "framträdande".
Är det någon som östgötarna är bekant med?
– Det tror jag inte, det är ingen kändis så. Det är en karismatisk person, men vi hoppas ju att ingen känner igen honom. Vi försöker alltid hitta oslipade diamanter.
Hur är dynamiken i gruppen?
– Är man väldigt olika så är de flesta först väldigt snälla mot varandra, men efter några veckor med begränsad mat så börjar det hända saker.
Finns det kärlek?
– Det finns kärlek, men framförallt själsfrändskap. Farmen handlar inte om matchmaking som i andra stora format – men om man sätter hamstrar i samma bur så har de en tendens att para sig.
Är det ett gäng hamstrar här?
– Nej, det är det faktiskt inte. Eller, inte vad jag vet i alla fall, vi är ju inte med hela tiden.
Varje dag är den andra olik... Jobbar man som produktionsassistent så får man vara beredd på att hugga i. Evelina Riishøj har inga problem med att putta på kor om det behövs.
Det gäller att vara stark om man ska jobba med tv... Evelina Riishøj arbetar som produktionsassistent under inspelningarna. Uppgifterna är mycket skiftande - just idag tittade hon till korna i hagen.
Flera av djuren som deltagarna på gården sköter om är från närområdet. Hästen Palett med sitt föl kommer från en gård ett par timmar bort. Luncher till produktionsteamet beställs från Kisa Wärdshus, foder tas från lokala aktörer och hantverkare från området har anställts för både mindre och större insatser.
Kollegan Micaela Knutas fyller i.
– De som är här är ju handplockade av en anledning, vi har sett något vi vill ha. Vi gillar ju när det är karaktärer, där det finns något att berätta som gör det intressant att lära känna dem.
Skulle deltagarna klara av att sköta den här gården själva?
Hon tvekar först. Men ändrar sig sen.
– Det tror jag, men de får ju väldigt mycket stöd. Vi skulle nog kunna lämna dem själva en dag i alla fall.
När taket höjdes i huset behövde man också bygga en ny trappa som inte fanns tidigare. Det är minst sagt en omfattande makeover som har gjorts på plats, både ute och inne.
Efter rundvandringen är vi instängda i Farmenhuset och får inte gå ut. Deltagarna måste lotsas ner bakom en husvägg innan vi kan ta den där sista bilden till reportaget. När förflyttningen ska organiseras blir vi plötsligt helt ensamma.
Hur många deltagare som fortfarande är kvar i tävlingen när vi är där har ingen velat avslöja. Men på väggen i salongen sitter ett mindre antal svartvita porträtt på väggen. Vi har redan sett mer än vi ska och lovar varandra evig tystnad.
I salongen hänger en mängd svartvita porträtt med deltagare som inte får visas. Produktionen vill inte ens avslöja hur många de är. Bland dem finns åtminstone en person med rötter i Östergötland.
– Nu kan ni komma ut, säger Micaela Knutas i dörren.
Försiktigt smyger vi förbi deltagarna som inte får veta varför de måste stå där de står just då. Att några snokat runt bland deras saker, får de läsa om i tidningen när allting är över.
Filmteamet visar oss runt till valda delar av gården. De vill till exempel inte visa upp platser där deltagarna har byggt saker under sommaren som framkommer först senare under programmets gång.
Hjärtat i huset. Här har man inför inspelningarna lyft taket så att produktionsteamet ska få plats med all utrustning som krävs för inspelning. När huset skulle göras i ordning fanns ingen el framdragen, så det fick man också lösa för att kunna ordna viss belysning.
Här inne har deltagarna sina möten och äter alla måltider - en känd miljö med plats för många diskussioner för de som har följt Farmen tidigare säsonger.
Med ett par veckors inspelning kvar så börjar också den odlade potatisen att ta slut. Deltagarna lever i princip bara på de grödor som odlas i trädgårdslandet.
Filmteamet är mycket noga med att alla detaljer som vi kan se på gården inte förmedlas utåt - allt för att inte avslöja för mycket kring kommande program och deltagare. Men när Eveliina Wikström och Micaela Knutas lämnade oss själva i huset en liten stund, snokade vi runt lite extra.