Per Milberg har hittat mycket om tobaksodlingen i gamla böcker om Kinda.
– Det har funnits lokala snusfabriker i Kinda, både i Kisa och i Opphem.
Per Milberg menar att det är ganska ovanligt för landsbygd då de flesta tobaksfabrikerna såg i större städer. Per Milberg menar att det är intressant hur de första entreprenörerna vågade satsa på grödan.
Odlingen var inte stor i Kinda trots att det fanns planer på att odla tobak storskaligt i Opphems tobaksfabrik. Kisas tobaksfabrik var verksam i åtta år.
– Tobak är egentligen en fruktansvärd gröda. I Sverige går den tillbaka ända till 1700-talet. Bäst ekonomi var det för landet som exporterade så mycket som möjligt och importerade så lite som möjligt. För att minska importen började man odla tobak i Sverige genom att kräva att alla större städer skulle producera tobak. Tobaken spred sig också till landsbygden där tobaken ofta växte vid husväggar.
Per Milberg berättar att grödan var vanligt hos bönder och torpare. Han har en teori om att tobaken gav de en extra kosing att dryga ut hushållskassen med.
– Min hypotes är att det var dåtidens ”cash crop”, några grödor man enbart odlar för att tjäna pengar. Det var en inkomstkälla.
Per Milberg och en vän har försökt att odla tobak i modern tid.
– Själva odlingen gick bra men kvaliteten höll inte. Jag nyttjar inte tobak själv men min vän menar att det var för låg nikotinhalt.
Att odla tobak är lagligt om man bara odlar för eget bruk.
