"Det har varit mer eller mindre torrt hela tiden, i alla fall här", säger Jan Axelsson om åren efter det extremt varma och torra 2018.
– Man måste hela tiden effektivisera för att klara sig, säger Jan Axelsson.
Han är femte generationen på Sommenäs kravcertifierade gård, och har sett många mindre gårdar i trakten försvinna under årens lopp. Men på Sommenäs finns det numera en stor, svartmålad maskin som hjälper honom att stå sig i den allt tuffare konkurrensen. En sorts hjulförsedd cylinder med 400 meter lång slang virad runt sig, i sin tur kopplad till en vattenspridare.
Bevattningssystemet installerades på Sommenäs för tre år sen för att tackla torkan som drog in över bygden åren innan.
– År 2018 var det katastrof. Jag fick köpa massor av dyrt foder, och jag fick sälja djur och så vidare, så jag gick väldigt mycket back då. Då tänkte man att det kanske var en engångsföreteelse. 2019 var bättre, men det var ju dåligt då också, så 2020 körde vi igång med bevattningen. Och vi hade ju inte fått ihop det något år om vi inte hade haft det där.
Axelssons gård ligger alldeles intill sjön Sommen, och det är härifrån vattnet hämtas. Med en pump forslas det upp i rör som är utlagda längsmed åkrarna. Till dessa kan den stora cylinder kopplas, och vattenspridaren dras ut för att komma åt hela fälten. Systemet har varit dyrt, men har ändå redan lönat sig.
Det optimala är att köra vattenspridaren på natten, när vattnet inte dunstar bort lika snabbt. Men för att hinna vattna alla åkrar på Sommenäs gård får den gå i ett. En cykel mellan alla åkrar går på ungefär en vecka.
– Vi har väl lagt ner 750 000 kronor ungefär, och lagt ner 1 400 meter rör i backen. Men efter det här året så har det nog betalat sig tror jag, för det hade kostat så mycket att köpa foder.
Lantbrukaren ser egentligen bara en nackdel med anläggningen – elförbrukningen. Solpanelerna som lades på ladugårdstaket redan före 2018 har nu fullt upp med att försörja bevattningssystemets pump med ström. Men i det stora hela är det en detalj.
Solcellerna på ladugårdstaket installerade Jan Axelsson innan han skaffade det elektriska bevattningssystemet. Nu går den mesta av solelen åt till att driva systemets pump. Den drar ungefär lika mycket som resten av gården sammanlagt.
– På ett år kanske det går åt 25 000 till 30 000 kilowattimmar. Det är inga jättemängder egentligen, och om man jämför det med att köpa foder och dylikt så är det ingenting.
Av de 70 hektar åker som gården brukar täcker bevattningssystemet ungefär hälften. Djurens betesmarker bevattnas inte alls, så om juli-augusti blir väldigt torra kan gården fortfarande behöva köpa in foder för att gå runt. Men det finns en annan trygghet nu, som inte alla lantbrukare har.
På Sommenäs har de tidigare haft mjölkkor, men verksamheten är sedan 70-talet helt omställd till köttproduktion. Nu under sommaren är det totalt 200 djur på bete.
Knappt tre mils bilväg österut ligger kravgården Axhult. Här driver Tomas och Fanny Engdahl, likt Jan Axelsson, femte generationens lantbruk. Till skillnad från Sommenäs ägnar de sig främst åt mjölkproduktion, och det finns inget bevattningssystem på deras marker.
Men de har fler huvudbryn än bevattning. När makarna tog över gården år 2020 fanns där bara 45 kor. Idag är de 130. Den snabba expansionen har lämnat efter sig en sorts växtvärk.
"Nu kom det här regnet, och det är vi jättetacksamma för", säger Tomas Engdahl om den skur som kom veckan innan midsommar. Förhoppningen är att de nu kan få en andraskörd som går att ta tillvara på, även om den inte blir stor.
– Vårt största problem är att vi har legat back så länge på foder, för vi har ökat vår produktion men inte kommit i fas med växtodlingen. Så vi ligger hela tiden efter, och låg efter redan sen förra året, säger Fanny Engdahl.
Vallen som sås på våren blir aktuell för skörd först nästa år. Dessutom har flera års försommartorka gjort de skördar man trots allt fått relativt små. Årets förstaskörd var ungefär hälften av vad den brukar vara ett normalår.
Korna på Axhults gård producerar drygt 100 000 liter mjölk i månaden. För tillfället skickas få djur på slakt, men längre fram uppskattar makarna Engdahl att det kommer att bli runt fyra djur i månaden.
Den snabba, trefaldiga ökningen av produktionen har också kostat. Därför är det inte aktuellt att skaffa ett storskaligt bevattningssystem just nu, även om tankarna definitivt finns på att göra det nån gång i framtiden.
– På sikt så har vi Åsunden här ute med tillflöden på olika håll. Med alla sjöar häromkring är det en väldigt bra situation för att bygga bevattningsdammar och liknande, men det är väldigt kostsamt, säger Tomas Engdahl.
"Förra året fick vi köpa in en väldigt stor andel gräs, men det alternativet kommer vara mer begränsat i år, eftersom hela Sverige lider av torka", säger Fanny Engdahl. Därför tittar de nu på andra alternativ, som att utfodra med halm, eller köpa in spannmål från utlandet.
Blir resten av sommaren så torr som den varit inledningsvis kan det bli riktigt tufft. Om stora delar av Sverige blir utan regn är makarna Engdahl rädda inte bara för att fodret kommer att bli dyrt, utan att det inte kommer finnas något att köpa överhuvudtaget. Det skulle kunna leda till att de behöver minska antalet djur. Men med regnet som kom veckan innan midsommar hoppas de på att trenden som varit hittills kan vända.
– Nu kanske det här gjorde att plantorna fick lite fukt, började bygga blad. Och när de börjar bygga blad, så ökar förmågan att pumpa upp det lilla vatten som kanske finns där nere nånstans vid rötterna.
Axhults gård ligger i Västra Eneby, cirka sju kilometer utanför Kisa. Här förfogar familjen Engdahl över ungefär 275 hektar åkermark och 100 hektar betesmark.
Har man tur kan det snart bli mer vatten för rötterna att pumpa upp. Prognoserna lovar regn i Kindabygden lagom till helgen. Återstår nu bara att se.
