– Yrkesskicklighet är självfallet jätteviktigt. Men personlig lämplighet har också stor betydelse, poängterar han.

Människor som tvekar lite grand inför frågan om de tror sig klara av att lösa alla de situationer man kan komma att hamna i är ofta de som är bäst lämpade.

De kaxiga typerna som tycker att de varit med om allt går sällan vidare i rekryteringsprocessen.

Artikelbild

| Melker Engström är ansvarig för ambulansverksamheten i Västervik, Vimmerby och Hultsfred.

– Vi arbetar ofta i konstiga miljöer. Och det är du och din kollega som måste lösa situationen. Det är en sak att arbeta inomhus med fler vårdutbildade människor runt omkring sig, en helt annan att arbeta ute, kanske i regn eller snö. Det ställer andra krav.

Själv halkade Melker in på yrket mest av en slump enligt honom själv. En praoperiod i nian hos en sjukgymnast gjorde honom intresserad av, och nyfiken på, vården. Detta fick honom att välja undersköterskeprogrammet på gymnasiet. Därefter gjorde han praktik på ett sjukhem under några månaders tid innan han sökte och kom in på sjuksköterskeprogrammet.

Efter examen följde fem år som anställd på sjukhuset och inom primärvården innan han började arbeta som ambulanssjuksköterska.

– Jag kände att akutsjukvården tilltalade mig och så upplevde jag att jag hade fallenhet för jobbet, säger han.

Artikelbild

| Melker Engström bakom ambulansens nyaste tillskott i fordonsparken.

Som barn drömde Melker, som många andra, om att bli polis, brandman eller ambulansförare – yrken som man väl tänker sig bjuder på en hel del action.

– Och under mina första år inom ambulansen fick jag också en kick av adrenalinpåslaget inför och under varje utryckning. Så känner jag inte längre. Nu har jag ett större lugn och det är andra saker som driver och sporrar mig, inte minst kontakten med människor.

Artikelbild

| Melker Engström lever, mer eller mindre, med sitt jobb. – Det är ju en verksamhet som pågår året om, dygnet runt, säger han.

Att vara en stabil och lugn människa i mötet med patienter och anhöriga är enormt viktigt som ambulanssjukvårdare, poängterar han.

– Där har man hjälp av sin uniform. Man klär på sig och av sig jobbet, säger Melker Engström.

Artikelbild

Trots att han sedan fem år tillbaka är chef med ansvar för personalfrågor, planering och koordinering av resurserna hoppar han ibland fortfarande in som ambulanssjuksköterska själv.

– På så vis tappar jag inte kontakten med yrket och behåller förståelsen för under vilka förutsättningar personalen arbetar, säger han.

Artikelbild

Det märks att Melker Engström är stolt över sin personal.

– De är bäst!, säger han.

Artikelbild

Hur han uppfattas som chef kan han förstås inte svara på själv men han understryker att det är viktigt för honom att personalen har det bra på jobbet och trivs.

– Jag kan tyvärr inte locka med feta löner. Men här ska man bli sedd, lyssnad på och bekräftad, säger han.

– Vi upplever ju mycket tillsammans och kommer varandra nära. Man lär sig se hur kollegorna mår och vi pratar med varandra om vad vi varit med om när det finns behov av det.

Lite otippat svarar Melker att det svåraste att möta när man kommer ut på ett uppdrag är ensamhet.

– Och där vet jag att de flesta av mina kollegor skulle svara ungefär samma sak, för det här har vi pratat ganska mycket om.

– Att träffa människor som är alldeles ensamma, som inte har något socialt skyddsnät, där det inte är skillnad på julafton eller en vanlig vardag, det gör ont. I de lägena kan vi ju inte göra så mycket.

Var fjärde vecka är Melker Engström ambulanschef i beredskap vilket innebär att han ansvarar för samtliga ambulanser i länet, med jour dygnet runt.

Ibland kan man undra om ambulansresurserna i kommunen är tillräckliga? Vad svarar du på det?

– Jag svarar att de är tillräckliga i hela länet. Och det hoppas jag att invånarna känner sig trygga med.

Men det finns problem, påpekar han. Melker Engström och hans kollegor upplever att människor blivit allt mer benägna att ta akutvården, och i synnerhet ambulanssjukvården, i anspråk för icke akuta åkommor. Något som inte bara belastar organisationen i onödan utan faktiskt också kan innebära att de allvarligt sjuka kan få vänta längre på hjälp än vad som borde vara fallet.

– Vår statistik visar att ambulansresorna ökar för varje år samtidigt som vi inte har blivit sjukare.

Så hur fungerar egentligen ambulansen? Gissningsvis är det fler än undertecknad som faktiskt inte riktigt vet.

– Ambulanssjukvården är en regelstyrd organisation med tydliga direktiv om vad vi ska åka ut på och hur vi ska prioritera. Och prioriterinsgprocessen pågår ständigt, säger Melker Engström.

– Vår verksamhet pågår ju året om, dygnet runt. Akutverksamheten är nummer ett men en stor del av vårt uppdrag utgörs också av planerad verksamhet.

För den som är nyfiken kan nämnas att akutvården använder sig av en tregradig prioriteringsskala, där så kallade ”prio 1-larm” är de mest akuta.

Planeringsansvaret för ambulansverksamheten i Västervik, Vimmerby och Hultsfred ligger alltså på Melker Engströms bord.

SOS Alarm sköter den akuta utalarmeringen. Men utöver det akuta vårduppdraget ingår även många sekundärtransporter, till exempel av sjukhuspatienter som behöver specialistvård vid ett annat sjukhus.

– I värsta fall kan det röra sig om fem till tio resor utomläns på en dag, som belastar våra sammanlagt 22 ambulanser (Kalmar län). Det här, i kombination med problematiken med överanvändning, kan i sämsta fall påverka den akuta beredskapen.

Vid stora händelser, och i brist på egna resurser, kan regionerna (tidigare landstingen) låna resurser av varandra.