När flyktingar kommer till Sverige är det först Flyktinghälsan som får den första kontakten.
De erbjuds en hälsoundersökning som de flesta tackar ja till, berättar Ann Arvidsson som ör verksamhetschef vid flyktinghälsan i Hultsfred. Det här är ju ett problem som inte bara rör afrikanska länder utan det har till och med kommit kvinnor från Syrien som är drabbade.
Skyldiga att anmäla
Ibland händer det att vi under en hälsoundersökning får veta att en kvinna är könsstympad. Men då det är den enda kontakt vi har är det ett begränsat antal som vi upptäcker hos oss. Om kvinnan har en dotter kan man självklart misstänka att även hon är drabbad eller kommer att drabbas av könsstympning. Landstingspersonal som misstänker att barn riskerar att utsättas för övergrepp har en skyldighet att anmäla.
Svårt att följa upp
Men i de här fallen är svåra att följa upp. Flickor könsstympas mellan 4 och 11 års ålder men när de kommit upp i den åldern undersöks de inte längre utan kläder hos barnhälsovården.
Hos polisen har det äntligen börjat röra på sig efter många år av polisiärt vacuum där ingen enda lagförts för att utfört eller låtit utföra stympning sedan den skärpta lagen kom 1999. Brottsförebyggande rådet har så sent som förra året noterat en ny brottskod för just det brottet.
Egen brottskod under 2015
Under 2015 fick vi äntligen en brottskod för brottet som nu heter 9599. Brott mot lagen om könsstympning av kvinnor, berättar Linda Ejdeholm, vid enheten för verksamhetsstyrning, ekonomi och analys på Rikspolisstyrelsen. Det är inget enkelt brott att lagföra men föregående år fick polisen in 14 anmälningar och hittills under 2016 har det kommit in 13 stycken.
På åklagarmyndigheten vill man inte spekulera i hur det kommer sig att det tagit så lång tid innan någon anmälts sedan lagen trätt i kraft. På tingsrätten i Kalmar har man ingen erfarenhet av att döma i sådana mål eftersom ingen förundersökning tagit sig fram till domstolsförhandling.
Arbetet fortgår
Men arbetet mot kvinnlig könsstympning sker även genom utbildning och information. Bland annat finns en förening som heter RISK Riksföreningen stoppa kvinnlig könsstympning som arbetar stenhårt för att motarbeta kvinnlig könsstympning. RISK utbildar informatörer som arbetar i invandrartäta förorter för att sprida information på hemspråken. De arbetar inom familjecentraler, öppna förskolor, mödra- och barnavårdscentraler liksom via sina egna föreningar. Inom RISK genomförs översättningar av informationsmaterial till olika afrikanska språk. RISK har lokala grupper runt om i landet, Göteborg, Karlstad, Nyköping, Stockholm, Uppsala, Umeå och Växjö.
Dessutom sker ett stort arbetet på internationell nivå genom Unicef som sedan 1980 arbetat mot kvinnlig könsstympning.