NÀr kroppen krÄnglar och orken sviker Àr det inte givet att livet bjuder sÄ mÄnga upptÄg lÀngre. PÄ mÄnga sÀrskilda boenden Àr det klent med utflykter.
Men i VĂ€sterviks kommun finns en lĂ„ng tradition att anordna aktiviteter pĂ„ Ă€ldreboendena. Det ordnas resor till Gotland, Ăland, Helsingfors, S:t Annas skĂ€rgĂ„rd... Det Ă€r dagsutflykter, musikunderhĂ„llning, midsommarfiranden och semmelfester.
â Livet ska levas livet ut. Ibland behövs det inte mer Ă€n en gĂ„rdsfest eller en kaffekorg i gröngrĂ€set, sĂ€ger Dimitros Sapekhedis, som i stort sett aldrig kallas annat Ă€n Tackis.
Han samordnar utflykter och aktiviteter för VĂ€sterviks Ă€ldreboenden och med sin förmĂ„ga att se bortom de hinder rullstolar, rullatorer och krĂ€mpor kan utgöra har han blivit nĂ„got av en Ă€ldreomsorgens kĂ€ndis. UtmĂ€rkelser som âĂ rets VĂ„rdhjĂ€lteâ och tv-filmen om den första âGreklandsresanâ, dĂ€r han tillsammans med annan personal tog med sig 18 pensionĂ€rer till sitt gamla hemland, har förstĂ„s ocksĂ„ gjort sitt till.
SjÀlv Àr han mÄn om att poÀngtera att det handlar om ett lagarbete.
â Det finns mycket personal som aldrig syns utĂ„t, som gör ett fantastiskt arbete Ă„ret runt, alla dagar, pĂ„ vĂ„ra Ă€ldreboenden i VĂ€sterviks kommun.
Kommunen förfogar idag över fyra handikappanpassade bussar som kan anvÀndas för utflykter och aktiviteter för de Àldre, men ocksÄ personer som omfattas av LSS.
Lyhördhet för de gamlas egna önskemÄl gÄr som röd trÄd i verksamheten.
â Vi frĂ„gar vad de vill göra, och nĂ€r Gun sĂ€ger att hon vill Ă„ka till Grekland sĂ„ ordnade vi en ny resa. Den 22 augusti Ă„ker vi igen. TyvĂ€rr kan vi ju inte ta med alla som Ă€r intresserade, vi har bara 18 platser och vi blir 35 med personal, sĂ€ger Tackis.
PensionÀrerna betalar resan sjÀlva, men kommunen bidrar med personal.
Nu har de tagit en av bussarna till Àlgparken i Virum, och det Àr minst sagt ett populÀrt utflyktsmÄl. Tackis Àr hÀr för femtionde gÄngen!
â Vi fĂ„r ett sĂ„ fint bemötande hĂ€r och kĂ€nner oss verkligen vĂ€lkomna, trots vĂ„ra svĂ„righeter. Och mötet med Ă€lgarna ger mycket. Man ser skillnaden i ansiktena.
Kjell och Helen Svensson i Virum gillar den hÀr kategorin besökare.
â Det Ă€r helt fantastiskt och otroligt roligt. Den Ă€ldsta Tackis haft med sig var 102 Ă„r och kommentaren efterĂ„t var âdet hĂ€r var det roligaste jag gjort i hela mitt liv!â, sĂ€ger Kjell.
VÀsterviks kommun Àr ett föredömligt undantag.
â Det Ă€r stor skillnad mot vĂ„r egen hemkommun, det Ă€r sĂ€kert tre Ă„r sedan nĂ„gon grupp med Ă€ldre frĂ„n Vimmerby var ute hos oss. Jag tycker sĂ€ttet man arbetar pĂ„ i VĂ€sterviks kommun Ă€r inspirerande. Ăven de som Ă€r i sĂ€mst skick har det riktigt roligt och bara det att klara att ta sig upp i vagnen, Ă€ven om man inte trodde att det skulle gĂ„, stĂ€rker sjĂ€lvförtroendet. Och sĂ„ har man ju nĂ„got att prata om nĂ€r man kommer hem, sĂ€ger Helen.
Numera Àr det mÄnga andra kommuner som visar stort intresse för VÀsterviks sÀtt att arbeta.
â De kan sĂ€ga âom ni kan ta med de gamla till Grekland, mĂ„ste ju vi klara av att ta ut dem till parkenâ, sĂ€ger Tackis.
Men hur fÄr man det att fungera, dÄ?
â Planering. Planering Ă€r a och o. Och sĂ„ mĂ„ste det fungera uppifrĂ„n och ner, som en kedja. Det kan finnas eldsjĂ€lar som vill göra saker, men har man inte de som bestĂ€mmer med sig fungerar det inte.
Senare i juni fyller Tackis 65 Är.
Han har inte bestÀmt sig för om han ska gÄ i pension, eller fortsÀtta arbeta nÄgot Är.
â Jag vĂ€ntar med det beslutet till vi varit i Grekland.