Lennarts dokumentation väcker nostalgi

Tack vare ortsbon Lennart Larssons fotografering dokumenteras många vardagsögonblick i Ingatorp. 119 bilder skapar nu en bok om klockstapelbygget.

Wåge Johansson pustar ut efter stockarna lyfts ut.

Wåge Johansson pustar ut efter stockarna lyfts ut.

Foto: Lennart Larsson

Ingatorp2019-04-10 09:00

Med egna intjänade pengar kunde Lennart Larsson i Ingatorp som ung köpa en kamera. Sedan dess har han fotograferat smått som stort i sin hembygd. Idag har han tiotusentals bilder i sitt arkiv, en riktig skatt att titta i när det gäller den lokala kulturhistorien, minnen från olika tillfällen och de människor som bidragit både nu och tidigare.

De senaste fyra åren har församlingshemmet i Ingatorp varje år fått en ny bok. Böckerna är fyllda med fotografier från kyrkoverksamheten under året som gått. Nu har den samlingen utökats med ännu en bok som skildrar byggandet av klockstapeln. 119 bilder summerar arbetet från start till invigning av stapeln som byggdes som en kopia av en 100 år tidigare förlaga. Det var Alla helgonadagen 1911 som sockenborna fick se sin kyrka börja brinna efter att blixten slagit ner i kyrktornet. Bara någon timme senare hade tornet rasat. Kyrkan blev till aska och kyrkklockorna smalt i hettan. Ett gammalt gulnat fotografi visar den klockstapel som tjänade vid den nedbrunna kyrkan. Stapeln revs och föll i glömska när den nya kyrkan stod klar. Nästan 100 år senare engagerade sig några Ingatorpsbor att bygga ett kyrkomuseum, när de intill hittade det gamla utedasset (som då också restaurerades) i en igenvuxen syrenberså.

– Klockstapeln sades att den låg i boden vid kyrkan, berättar ingatorpsbon Lennart Nilsson, om hur en ny byggidé plötsligt föddes.

Den aktuella boden hade blivit lite av en förvaringsplats där allt möjligt skuffats in under åren. Boden blev för tiotalet år sedan daterad till Sveriges äldsta profana träbyggnad, byggd cirka 1229. Från den kånkades ut vad man trodde var stolpar till den gamla stapeln. Men man insåg snart att det troligtvis var ett spel, med vilket man drog upp klockorna.

– Däremot hittade vi motvikten, säger Lennart Nilsson om byggprojektet, som kalkylerades till en kvarts miljon.

Att lösa finansieringen tog fem år men löste sig med skänkt virke, fondpengar och att privatpersoner hjälpte till både ekonomiskt och med arbete. Den nedlagda missionsförsamlingen skänkte pengar så att klockan kunde elektrificeras.

– Målsättningen var att klockstapeln skulle invigas på årsdagen 100 år efter branden, säger Lennart Nilsson.

Så blev det också med den nygjutna klockan som klämtade över bygden. Då återbördades även en 100 år gammal smälta från branden 1911.

Lennart Larsson har en ny fotobok klar. Lennart Nilsson ler vid minnet av olika händelser.
Lennart Larsson har en ny fotobok klar. Lennart Nilsson ler vid minnet av olika händelser.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!