ââLövsĂ„ngarna tenderar att försvinna i varma söderlĂ€gen. Man mĂ„ste komma ihĂ„g att den i allt vĂ€sentligt Ă€r en nordlig art, och det troliga Ă€r det har blivit för varmt pĂ„ mĂ„nga platser. Den kommer kanske att ersĂ€ttas av gransĂ„ngaren som Ă€r under stark expansion i Sverige, sĂ€ger Anders Wirdheim, ornitolog och ansvarig för den Ă„rliga sammanstĂ€llning av Sveriges fĂ„gelarter som görs i regi av Lunds universitet och Sveriges ornitologiska förening.
Klimatet Ă€r bara en av mĂ„nga faktorer som styr vilka arter som minskar och vilka som ökar. Anders Wirdheim pĂ„pekar att det största problemet Ă€r omvandlingen av jordbrukslandskapet. Skogsbruket Ă€r ocksĂ„ ett större hot Ă€n klimatet â Ă€n sĂ„ lĂ€nge â men det tippas att effekterna av klimatuppvĂ€rmningen kommer att bli allt mer pĂ„tagliga de kommande decennierna.
Vinnare och förlorare
NÄgra vinnare Àr redan tydliga. Förutom gransÄngaren har gÀrdsmygen, steglitsen och grÄsiskan ökat kraftigt de senaste 20 Ären. I samtliga fall rör det sig om arter som gynnas av milda vintrar och/eller ett varmare och torrare klimat. Faktum Àr att steglitsen Àr en karaktÀrsart i lÀnderna vid Medelhavet.
Förlorarna Àr inte lika lÀtta att utse. De flesta av Sveriges mÄsfÄglar har minskat pÄtagligt men dÀr Àr det inte sÀrskilt troligt att nedgÄngen Àr klimatrelaterad.
ââDĂ€remot Ă€r det möjligt att ejderns kraftiga minskning har med klimatet att göra. Danska studier har visat att blĂ„musslorna som ejdrarna lever av inte lĂ€gger pĂ„ sig lika mycket fett som tidigare pĂ„ grund av stigande temperaturer. Kanske ejderhonorna har fĂ„tt allt svĂ„rare att Ă€ta upp sig inför fortplantningen, sĂ€ger Wirdheim.
I statistiken finns ocksĂ„ mĂ„nga svĂ„rförklarliga förĂ€ndringar. Det har varit allmĂ€n visdom att fjĂ€llens fĂ„glar kommer att fĂ„ det svĂ„rt nĂ€r vĂ€rmen stiger. ĂndĂ„ har tvĂ„ av fjĂ€llhedarnas typiska smĂ„vadare, fjĂ€llpiparen och kĂ€rrsnĂ€ppan, ökat pĂ„tagligt sedan millennieskiftet. Detsamma gĂ€ller fjĂ€llabben.
ââDet Ă€r mĂ€rkligt. Men andra faktorer Ă€n temperaturen kan ha varit av större vikt, som nederbörden eller tillgĂ„ngen pĂ„ föda, sĂ€ger Wirdheim.
LĂ€ngre artlista
En sak Ă€r sĂ€ker â den svenska listan över vĂ„ra hĂ€ckande fĂ„glar kommer att bli lĂ€ngre med tiden. Sedan Ă„r 2000 har bara en art försvunnit frĂ„n landet (svartbent strandpipare) medan sex nya arter har tillkommit: toppskarv, Ă€gretthĂ€ger, svarthuvad mĂ„s, svarthakad buskskvĂ€tta, brandkronad kungsfĂ„gel och trĂ€dgĂ„rdstrĂ€dkrypare. Alla dessa, förutom toppskarven, kommer frĂ„n sydligare nejder.
ââVi kan ocksĂ„ rĂ€kna med skedstork och silkeshĂ€ger ganska snart. BĂ„da Ă€r under spridning norrut. Ăven biĂ€taren kommer snart. Den har ökat starkt i Tyskland pĂ„ senare tid, sĂ€ger Wirdheim.
FrĂ„gan Ă€r om detta Ă€r positivt eller negativt. Anders Wirdheim glĂ€ds i viss mĂ„n Ă„t att fĂ„glar som biĂ€taren Ă€r pĂ„ ingĂ„ng â det Ă€r en mycket vacker fĂ„gel â men kĂ€nner samtidigt sorg över förĂ€ndringarna.
ââJag tror att vi Sverige kommer att klara oss rĂ€tt sĂ„ skadeslösa nĂ€r klimatet förĂ€ndras. Men i andra omrĂ„den, som i bergsregnskogarna i tropikerna, kommer mĂ€ngder av arter att gĂ„ förlorade, sĂ€ger han.