Viruset skadade Kjells lungor för alltid

Kjell Gardeland, som bor i Midsommarkransen i Stockholm, säger att han har haft tur. Han har till skillnad från många andra klarat sig med livet i behåll efter att ha vårdats i respirator på Huddinge sjukhus. Han har också fått den "absolut bästa" rehabiliteringen, med arbetsterapeut och sjukgymnast som kommit till hans lägenhet och hjälpt honom att få tillbaka styrkan efter månaden på sjukhuset.

–  Utan rehabilitering så hade jag inte kommit så långt som jag har gjort i dag, säger han och fortsätter:

– Det tar tid att komma tillbaka. Får man inte stöd och hjälp i det, så fixar man det inte.

"Tufft att få beskedet"

Men han kommer aldrig att bli helt återställd, berättade en läkare för honom för ungefär en vecka sedan. Läkaren hade undersökt röntgenbilder på Kjell Gardelands lungor, och konstaterade att skadorna som sjukdomen har orsakat är omöjliga att läka. Nu väntar han på att sjukvården ska utreda hur han ska få hjälp med syrgas för att klara av att gå längre än 300-400 meter utan att få andnöd.

– Det är tufft att få beskedet att mina lungor är förstörda, att det inte går att göra någonting åt det, att jag måste ha syrgas. Men jag får stå ut med det, jag lever i alla fall, säger han.

–  Jag brukar säga att antingen bestämmer man sig för att leva eller dö. Om du bara går omkring och säger att du vill överleva, då har du inget hopp, ingen framtid och bara överlever. Om du bestämmer dig för att leva, då börjar du skapa möjligheter att leva som du har gjort tidigare.

"Värt hur mycket som helst"

Erfarenheterna från sitt tidigare yrkesliv som familjeterapeut, handledare och forskare, har hjälpt honom att hantera den psykiska påfrestning som det innebär att bli svårt sjuk.

– Det finns de som har sagt att jag har haft tur som har den kunskapen. Det stämmer delvis, samtidigt är det inte så lätt att alltid stå ut och klara allting. Ensam är inte stark, det fungerar inte så.

Han är tacksam för stödet från sin fru och sina nära – och vänner som ställer upp.

– Du kan inte ta dig ut på samma sätt som du gjorde tidigare, som att åka till stan och fika. Dels tar det lång tid, dels vill du inte åka tunnelbana och krångla. Då har jag kompisar som har bil, de kommer och hämtar mig. Det är värt hur mycket som helst.