I ett av de tre fallen anklagades en medelĂ„lders anstĂ€lld för att ha vĂ„ldtagit en flicka 17-Ă„rig flicka pĂ„ det boende i södra Sverige dĂ€r han arbetade. I samband med att han anmĂ€ldes flyttades han till en annan avdelning â dĂ€r han fortsatte jobba med pojkar och flickor.
PĂ„ samma boende blev en annan anstĂ€lld man, ocksĂ„ han i medelĂ„ldern, polisanmĂ€ld för sexuellt ofredande av en flicka som var placerad dĂ€r. Ăven i detta fall skedde en omplacering, som innebar att mannen tillĂ€ts arbeta vidare pĂ„ en avdelning för pojkar.
I ett tredje Àrende misstÀnktes en Sis-anstÀlld pÄ ett ungdomshem i norra Sverige för att ha sexofredat en 14-Ärig flicka under en bilfÀrd. Inte heller detta resulterade i att han stÀngdes av frÄn sin tjÀnst.
Enligt Ivo var det olÀmpligt att lÄta mÀnnen fortsÀtta arbeta med minderÄriga trots misstankarna mot dem.
Maria à sebrant, institutionschef pÄ behandlingshemmet i södra Sverige, anser att mannen som misstÀnktes för vÄldtÀkt borde ha stÀngts av, men hÀvdar ocksÄ att varje enskilt fall mÄste prövas individuellt.
ââJag tĂ€nker att man mĂ„ste se pĂ„ varje enskilt fall och se de omstĂ€ndigheter som finns runtomkring. Jag tror tyvĂ€rr inte att det Ă€r sĂ„ enkelt att man sĂ€ga att man alltid eller aldrig ska göra nĂ„gonting, sĂ€ger hon till radion.
Samtliga utredningar mot de tre mÀnnen lades ner i brist pÄ bevis.