Martin Schibbye har länge bevakat Eritrea och Afrikas horn, och har tidigare suttit fängslad i Etiopien.
När han under fredagen tog sig till Järvafältet och den eritreanska kulturfestivalen var det för att skaffa sig en bild över torsdagens våldsamheter där över 50 personer skadades, flera av dem allvarligt, och över 140 personer omhändertogs.
Polisen var själva förvånade över våldskapitalet hos demonstranterna, säger Schibbye till TT.
– Det var stenar i plastpåsar och tillhyggen. Det är fortfarande personer som vårdas på sjukhus, framförallt för skallskador, säger han.
Bland arrangörerna fanns en beslutsamhet om att fullfölja festivalens återstående dagar, enligt Schibbye. Samtidigt var många skärrade efter stormningen av området, som slutade i att både bilar och tält sattes i brand.
– Många var traumatiserade, skakade och hade inte sovit någonting under natten, säger han.
– Barn var rädda och undrade varför folk ville slå deras föräldrar.
Vilja att stoppa mötena
Bland demonstranterna är bilden en annan. Där ser många den nya generationen eritreaner som ett hopp, menar Schibbye, även om alla inte står bakom våldet.
– Man menar att äntligen så finns det en ung generation över hela Europa som drömmer om att återvända till Eritrea, som är trötta på att dö i Eritreas krig eller i Medelhavet och trötta på att leva i exil.
Det är inte första gången tumult uppstår mellan de båda grupperingarna. Förra hösten utbröt ett storbråk när regimkritiska eritreaner sökte sig till Husby centrum där Eritreanska föreningen hade anordnat en tillställning. Även den gången omhändertogs över hundra personer.
Trenden syns även på andra håll i Europa. De senaste åren har oppositionella gått ifrån att protestera mot de regimvänliga mötena till att mer aktivt försöka stoppa dem.
– Tyvärr är vi inne i en fas av eskalering. Det är också utvecklingen på Afrikas horn som styr vad som händer fortsättningsvis, men i nuläget ser det inte bra ut utan går åt mer våldsamma sammandrabbningar och inte mot dialog, säger Schibbye.
Hämnd för krigsbrott i Tigray
Förklaringen till upptrappningen är till stor del kriget i Tigray i norra Etiopien, menar Schibbye, där regimen i Eritrea stöttade den etiopiska regeringen och dess offensiv mot Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF).
Han ser ett stort hämndbegär bland både eritreaner och etiopier för de övergrepp och krigsbrott som regimen i Eritrea stått för och som är väl dokumenterade.
– Hela regionen har dragits in i den dynamiken, och det gör att det inte är 30 personer utan 1 000 personer som stormar.
– Det är oundvikligt så att de som arrangerar festivalen kan ha kritik mot Eritrea och tycker att Dawit Isaak ska släppas, men i grunden så stöttar de landets ledning.
Stresstest för mötesfriheten
För att förstå konflikten måste man även förstå den eritreanska diasporan, som i Sverige är både stor och blandad.
– Inom den ryms både oppositionen och de som slogs i 30 år för att landet skulle få sin frihet, men som har valt att stanna i Sverige och har sina liv och familjer här. Det är främst den generationen som står bakom festivalen.
Efter det senaste årets uppmärksammade händelser med påskupplopp och koranbränningar blir fredagens upplopp ännu ett stresstest för den svenska mötesfriheten, konstaterar Schibbye.
– Även (Rasmus) Paludan har rätt att bränna koraner i Sverige och skyddas av polisen, sade flera eritreaner till mig. De som försvarar Eritrea måste också ha rätt att hålla sina möten, menade de.
