Nattvandrande mammor: Vi ger inte upp

Nattvandrarna i Järva tycker det är viktigare än någonsin att ge sig ut när våldsvågen sveper över Stockholm. –Vi kommer inte att ge upp, säger Sara Hassan från Husby.

Mammorna i Husby känner tacksamhet och säger: “Det är bra att ni är ute”, säger nattvandraren Sara Hassan, här tillsammans med Ida Kriisa.

Mammorna i Husby känner tacksamhet och säger: “Det är bra att ni är ute”, säger nattvandraren Sara Hassan, här tillsammans med Ida Kriisa.

Foto: Magnus Lejhall/TT

Samhälle2023-10-07 19:24

Fredagskvällens nattvandring för den mobila vandringsgruppen bestående av Ida Kriisa och Karin Lindqvist börjar med ett möte på polishuset i Rinkeby i nordvästra Stockholm.

Nattvandrare, socialtjänstens fältassistenter, ungdomsledare, brandkåren, SL:s trygghetsvärdar, ordningsvakter och polisen diskuterar var de ska lägga sitt krut under kvällens jobb.

– Det är så lätt att det känns mörkt och deppigt. Våldsspiralen bara fortsätter och ingen gör något. Och så åker man hit och märker att det inte stämmer. Det är många som gör jättemycket, och det går att bli en del av det, säger Karin Lindqvist.

Den mobila vandringsgruppen är ute när och där det känns viktigt. Det har blivit ett 40-tal vandringar sedan gruppen startades.

– Det har blivit en del nu. Det känns angeläget, säger Ida Kriisa.

"Jag älskar den där jackan"

En kort promenad från polishuset, över torget, ligger Rinkeby ungdomsgård. Ett brett leende sprider sig över ungdomsledaren Ibo Njies mun när nattvandrarna tittar in.

– På 90-talet var det svårt, vi kände oss ensamma. Det kändes som att vi var fritidsledare utan gränser och vi fick jobba mycket utanför fritidsgården. Nu kan vi koncentrera oss på det som händer här inne, säger Ibo Njie.

– Ni är här som en del av lösningen, jag älskar den där jackan, säger Ibo och pekar på Karin Lindqvist röda reflexväst.

Vandringen fortsätter över Järvafältet där det pågår en fotbollsmatch mellan Husby FF och Solna FC.

Ida Kriisa hamnar i en diskussion med en åskådare om vandrarnas roll i att skapa trygghet i Järva.

– Jag vill tro...

– Nej.

– Jag tror...

– Nej!

Ida Kriisa bröstar upp sig.

– Jag vet att ungdomarna vill att vi bryr oss, säger hon och åskådaren skrattar åt att äntligen ha fått henne att stå på sig om nattvandrarnas roll.

Glömt bort vad fredagsmys är

Totalt är det cirka 15 vandrare ute i Järva under kvällen. I Husby möter Ida och Karin upp den lokala nattvandringsgruppen Husbymammorna.

Sara Hassan, som skämtsamt beskrivs som Järvas tuffaste nattvandrare, hann bara hem och vända efter jobbet innan hon gav sig ut.

– Jag har glömt bort vad fredagsmys är.

Hon känner sig inte maktlös med tanke på den senaste tidens våldsvåg, tvärtom säger hon att viljan att engagera fler stärks.

– Vi försöker dra ut mammorna i Husby. Varje vecka blir vi en till, säger hon och omfamnar en nytillkommen mamma som ville göra något av sin oro och samtidigt passa på att bränna kalorier.

Det är samma oro som fick Ida Kriisa att skippa fredagsvinet och resa sig ur tv-soffan.

– Man kan göra något av känslan. Jag har rört på mig, varit utomhus och träffat trevliga människor. Jag kommer att sova gott i kväll.

– Det är inte så att det bara är att gå ut, så vänder vi utvecklingen, det är ingen som tror det. Men bara känslan av att vara där och se en motbild gör ganska mycket för oss också, säger Karin Lindqvist till höger.
– Det är inte så att det bara är att gå ut, så vänder vi utvecklingen, det är ingen som tror det. Men bara känslan av att vara där och se en motbild gör ganska mycket för oss också, säger Karin Lindqvist till höger.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!