Det dödliga partnervåldet mot kvinnor minskade med i snitt 1,7 procent per år mellan 1990 och 2017. Men våldet mot unga kvinnor upp till 25 år ligger kvar på samma nivå, enligt rapporten som Shilan Caman, KI, och Sara Skott, Mittuniversitetet, skrivit på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten.
Rapporten grundas på uppgifter från Brottsförebyggande rådet (Brå).
Osynlig grupp
Just partnervåld mot yngre kvinnor är ett område det inte forskats mycket på. Det yngsta brottsoffret i rapporten var 15 år. Majoriteten av offer för dödligt partnervåld bland unga är kvinnor i heterosexuella relationer, 97 procent, det motsatta är alltså ytterst sällsynt.
– Det är en grupp som inte riktigt synliggjorts. Jag tror att anledningen kan vara att vi fokuserat för mycket på våld i vuxnas parrelationer, säger Shilan Caman, forskare på Karolinska Institutet och Polismyndigheten.
Det är främst tre faktorer som skiljer våldet mot gruppen upp till 25 år från våldet mot kvinnor som fyllt 26.
– Det är vanligare att dödligt partnervåld mot unga kvinnor motiveras av separation, vanligare att tjejer dödas av strypvåld och vanligare att det involverar droganvändning – även narkotika – hos förövaren, sammanfattar Shilan Caman.
Pekar ut riskfaktorer
Syftet med rapporten är att öka kunskapen om varningssignaler och riskfaktorer för partnervåld mot kvinnor inom åldersgruppen, för att kunna upptäcka och förebygga våldet.
– De har begränsade erfarenheter av intima och romantiska relationer, det kan göra att de blir mer sårbara. De har svårare att navigera i vad som är okej eller brottsligt i en relation. De är också i en utvecklingsfas där de utvecklas kognitivt och psykosocialt, och det finns en ökad risk för att det upprepas i vuxen ålder för både offer och förövare, säger Shilan Caman.
Från samhällets sida kan det behövas åtgärder från andra instanser än vid partnervåld mot vuxna, påpekar hon. Det kan handla om att föräldrar, skolan, ungdomspsykiatrin eller vården bör agera på varningssignaler.