ââDet Ă€r en fantastisk framgĂ„ng. NĂ€stan alla arterna ökar nu ganska snabbt, sĂ€ger Tom Arnbom, val- och sĂ€lforskare, och ansvarig för havs- och polarfrĂ„gor pĂ„ VĂ€rldsnaturfonden (WWF).
Knölvalen var nere i bara 5 000 exemplar nĂ€r lĂ€get var som vĂ€rst pĂ„ 1960-talet. Nu berĂ€knas antalet till cirka 135 000. Sillvalen hade pĂ„ 1970-talet minskat till 25 000 djur â i dag berĂ€knas bestĂ„ndet uppgĂ„ till 170 000 djur.
Till och med blĂ„valen â det största djur som har existerat pĂ„ jorden â hĂ„ller pĂ„ att komma tillbaka, frĂ„n en bottennotering pĂ„ 2 000 individer i mitten av 1960-talet till en nuvarande population pĂ„ runt 17 500 djur.
Kördes i botten
Samtidigt bör man hÄlla i minnet att det fortfarande Àr lÄngt kvar till de ursprungliga nivÄerna. De nio största arterna av bardvalar hade sannolikt en samlad population i oceanerna pÄ drygt tvÄ miljoner individer före den storskaliga kommersiella valfÄngstens tid. NÀr lÀget var som vÀrst, efter att valfÄngstflottorna rensat haven, Äterstod knappt 80 000 djur, cirka 3-4 procent av den ursprungliga numerÀren.
BottennivÄn nÄddes vid lite olika tidpunkter för de olika arterna. De lÄngsamma grönlandsvalarna, rÀtvalarna och grÄvalarna var lÀttast att jaga och var nÀra att utplÄnas redan Är 1900, medan knölvalen och de snabbare blÄ-, sill-, och sejvalarna jagades slut först under 1960- till 1970-talet.
Ett moratorium mot valjakt infördes 1986, och i dag har lÀget ljusnat betydligt. Men Ànnu Àr det för tidigt att hÀvda att bestÄnden ÄterhÀmtat sig. I dag berÀknas det samlade antalet av de nio arterna till cirka 467 000 individer. Det kan lÄta betryggande men Àr de facto inte mer Àn ungefÀr 22-23 procent av det ursprungliga antalet.
Största massakern
Problemet Àr att det tar lÄng tid för stora dÀggdjur att komma tillbaka nÀr bara spillror ÄterstÄr. Den storskaliga valjakten under hundraÄrsperioden frÄn slutet av 1800-talet fram till 1980-talet var förödande för alla arterna. Totalt dödades över tvÄ miljoner valar mellan 1900 och 1999, inklusive 379 000 blÄvalar och 874 000 sillvalar, enligt en berÀkning i Marine Fisheries review. Flest togs av Norge, 177 255 blÄvalar och 313 920 sillvalar.
Sanningen Àr att slakten pÄ de stora valarna Àr den största massakern nÄgonsin pÄ vilda djur. Det har skjutits fler individer av vissa arter, som exempelvis bisonoxarna i USA pÄ 1800-talet. Men rÀknar man biomassa slÄr valjakten alla rekord.
Fortfarande finns lÀmningarna kvar av valfÄngststationen Grytviken pÄ ön Sydgeorgien norr om Antarktis. DÀr kan man beskÄda harpunkanoner, anlÀggningar för att koka och lagra valolja, samt den vÀldiga stÄlrÀnna som anvÀndes nÀr de dödade valarna drogs upp pÄ land och styckades. Gamla bilder antyder att hela viken fÀrgades röd av allt blod.
Eufori
DÀrför Àr det inte förvÄnande att forskarna som upptÀckte ansamlingen av valar i de antarktiska vattnen blev euforiska.
ââJag har aldrig sett sĂ„ mĂ„nga valar pĂ„ en plats förut. Jag var absolut fascinerad av att observera de massiva grupperna av de enorma djuren nĂ€r de födosökte, sĂ€ger Bettina Meyer, biolog vid universitet i Oldenburg i Tyskland och en av ledarna av studien, som publiceras i Scientific Reports.
Hon pĂ„pekar att valarna befann sig i ett omrĂ„de nordvĂ€st och nord om den antarktiska halvön som Ă€r kĂ€nt frĂ„n valfĂ„ngstperioden som en plats med stora grupper av frĂ€mst sillvalar. Enligt forskarnas berĂ€kningar finns det periodvis cirka 8 000 sillvalar i detta begrĂ€nsade omrĂ„de â en antydan om att den antarktiska populationen har ökat kraftigt pĂ„ senare Ă„r.
Lever pÄ krill
Orsaken till att valarna samlas just hÀr Àr att det finns stora svÀrmar av smÄ krÀftdjur, krill, i vattnen vid halvön, vilket forskarna sÄg bevis pÄ nÀr granskade sina ekolod. Sillvalen, som Àr den största valen efter blÄvalen, lever frÀmst pÄ krill. Enligt Tom Arnbom Àr arten pÄ stark uppgÄng Àven i Arktis.
ââValarna gynnas av att havsisen dragit sig tillbaka pĂ„ grund av klimatförĂ€ndringen, sĂ€ger han.
Ingen vet om valarna kommer att fortsÀtta att öka, eller om de har möjlighet att nÄ sin tidigare numerÀr. Det Àr Àn sÄ lÀnge oklart hur de kommer att pÄverkas pÄ lite lÀngre sikt av ett varmare klimat.
ââDet enda som Ă€r uppenbart Ă€r att det för tillfĂ€llet finns tillrĂ€ckliga mĂ€ngder av krill för att de ska kunna öka kraftigt, sĂ€ger Arnbom.
Akut hotade
Ett problem Àr att ingen heller vet exakt hur mÄnga de var frÄn början. Det har gjorts mÄnga försök till berÀkningar av tidigare populationsstorlekar men siffrorna Àr mycket osÀkra.
Det bör pÄpekas att situationen för valarna inte enbart Àr positiv. De flesta arter Àr pÄ uppgÄng, men det finns tvÄ kraftiga undantag. De tvÄ rÀtvalarna pÄ norra halvklotet, nordkaparen i norra Atlanten och stillhavsnordkaparen i norra Stilla havet, befinner sig fortfarande pÄ utrotningens brant, trots att de varit skyddade sedan 1937. Populationerna av bÄda arterna Àr extremt smÄ, cirka 350 individer i bÄda fallen, och ingen vet om de har nÄgon möjlighet att ÄterhÀmta sig.
ââJag misstĂ€nker att det Ă€r kört. BĂ„da kommer nog att dö bort, sĂ€ger Arnbom.