Den här vintern kommer betydligt fler av kornsparvens ungar att dö än föregående år.
Fågelarten är en av Sveriges mest hotade, och finns bara på några få platser i Skåne. Utan stödutfodring stryker många kornsparvar med under sin första vinter. Därför får markägare ersättning av länsstyrelsen för att så vinterfält. Men i år har den budgeten halverats.
– Där vintermaten försvinner kommer i princip inga ungar att överleva. Det påverkar populationen drastiskt, säger Måns Bruun på länsstyrelsen i Skåne.
Rödspov, humlepälsbi och örten stor ögontröst – alla klassade som starkt hotade – är ytterligare några av de 23 arter i Skåne som skulle fått räddande insatser i år, men där det knappt blev några alls.
"Sparka på dem som ligger"
Orsaken är regeringens budgetnedskärningar – som påverkat arbetet med merparten av landets mest hotade arter. Det visar TT:s enkät som 19 av landets 21 länsstyrelser besvarat.
Den kapade miljöbudgeten gjorde att länsstyrelserna fick ungefär hälften så mycket pengar för arbetet med hotade arter i år jämfört med i fjol. Det handlar om pengar för 130 åtgärdsprogram som täcker 180 landlevande djur- och växtarter.
De riskerar att dö ut utan aktiva insatser, framhåller Malin König, ansvarig för åtgärdsprogram på länsstyrelsen i Västerbotten.
– Att dra in pengarna till de här arterna, det är att sparka på dem som redan ligger, säger hon.
Hackspett drabbas
Även tidigare år har pengarna inte räckt till alla åtgärdsprogram, men årets neddragning har gjort en redan dålig situation ännu sämre, konstaterar flera länsstyrelser.
I Västerbotten finns cirka 30 arter som behöver insatser, men i år har pengarna i stort sett bara räckt till en enda:
– Fjällräven är i ett så kritiskt läge att vi behöver prioritera den, säger Malin König.
För övriga arter har man inte kunnat göra något alls, eller väldigt lite. En av dem är Sveriges mest hotade fågelart, vitryggig hackspett. En annan är ortolansparven, klassad som akut hotad.
– Vi vet att ortolansparven håller på att krascha. I vissa områden i södra Sverige har man inte haft en enda häckning i år. Här i norr är arten än så länge lite starkare och då behöver vi jobba med den innan den försvinner även här, säger Malin König.
Markägare får mindre hjälp
Bland annat har man fått lägga ner alla kontakter med jordbrukare för att ge stöd kring hur de ska sköta om marken för att gynna sparven, som lever i jordbrukslandskap.
Att man behövt dra ner på eller sluta ge information till allmänheten såsom markägare, som utför en stor del av åtgärderna, är något många länsstyrelser vittnar om.
– Ofta finns ett stort intresse bland markägarna, men inte alltid så mycket kunskap. Kontakten med dem är beroende av kontinuitet och risken är att vi tappar deras intresse när staten signalerar att det här inte är viktigt, säger Måns Bruun i Skåne.
Att man behövt slopa uppföljning och inventering av arter är ytterligare en konsekvens som flera länsstyrelser lyfter fram. Det gör att minskade populationer och utdöenden riskerar att ”gå helt under radarn”, skriver till exempel länsstyrelsen i Dalarna.
Varnar för utdöenden
Flera länsstyrelser varnar för att arter på sikt dör ut regionalt eller nationellt om budgeten inte ökar.
Till exempel är risken överhängande att dårgräsfjärilen går samma öde till mötes som kronärtblåvinge och veronikanätfjäril, som befaras ha dött ut från Sverige de senaste åren, uppger länsstyrelsen i Östergötland.
”Dessa fjärilars kraftiga tillbakagångar bör ses som en varningssignal för att många andra arter knutna till blomrika gräsmarker och ek-landskap också minskar”, skriver man.
Även skötselinsatser för hotade naturtyper har drabbats på flera håll. Till exempel har ett projekt i Västerbotten för att restaurera kalktallskogar ställts in.
”Under tiden står fina orkidéskogar och växer igen och nornor och guckuskor tynar bort i en pågående utdöendeskuld”, skriver länsstyrelsen.
Gamla ekar
Flera länsstyrelser har även skurit ner på åtgärder för skyddsvärda träd, såsom att hugga bort sly för att rädda uppemot 200 år gamla ekar som kan husera bortåt 500 arter.
Utan tillräckliga insatser för hotade arter blir det svårt att nå nationella mål för biologisk mångfald, påpekar Måns Bruun i Skåne.
– När vi jobbar med hotade arter så gynnar det i regel många andra arter också. Men när åtgärderna uteblir så gör det att hela livsmiljöerna degenererar, säger han.
Hur mycket pengar det blir framöver är ännu oklart. För 2024 har regeringen skjutit till mer pengar till budgeten för värdefull natur, där åtgärdsprogram för hotade arter ingår, men öronmärkt en stor del till bland annat våtmarkssatsningar.
Därför blir det i praktiken mindre pengar till andra delar av den budgeten, uppger Maria Widemo, chef för artenheten på Naturvårdsverket.
Om nedskärningarna består kan tidigare insatser för hotade arter vara förgäves, varnar flera länsstyrelser:
”Om vi inte kan fortsätta arbetet är det vi redan gjort i många fall bortkastat” skriver Sörmland. ”Tidigare års arbetsinsatser går till spillo”, uppger Stockholm.
I Västerbotten går det inte ens att fortsätta värna fjällräven om budgetminskningen ligger kvar. Pengarna kommer inte längre räcka till stödfodring och skabbövervakning, enligt Malin König:
– Då kommer även fjällräven att barka i väg åt fel håll, och allt arbete vi lagt ner på dem försvinner.
