Svenskt bolag fixar bättre spådomar i Arktis

Satellitsystemet Arctic Weather Satellite (AWS) är tänkt för polära banor på mycket lägre höjd än de stora europeiska vädersatelliterna i Meteosat.

Det systemet verkar i geostationär bana 36 000 kilometer rakt över ekvatorn. På den höjden är satelliternas hastighet samma som jordens rotationshastighet och står alltså stilla i förhållande till jorden.

Problemet är att Meteosats siktlinje över polerna är dålig. Därför frågade ESA för några år sedan medlemsstaterna om vad som kan göras för att förbättra väderprognoserna för Arktis.

Nytt system

En studie från företaget OHB Sweden vann ESA:s gillande och kontraktet värt motsvarande 324 miljoner kronor skrevs under i veckan. I projektet ska OHB leda ett industrikonsortium med 31 företag från tolv ESA-länder.

– Arctic Weather Satellite är det första satellitprojekt som Sverige tagit initiativ till inom ESA, säger Christer Nilsson, ställföreträdande generaldirektör på Rymdstyrelsen.

Satelliterna i AWS är mindre och placeras på cirka 600 kilometers höjd. Ett varv runt jorden tar 97 minuter.

– En finess är att de passerar över Arktis, och Antarktis också faktiskt, ett stort antal gånger per dygn, säger Christer Nilsson.

– Det finns inget motsvarande satellitsystem i dag.

Nära realtid

Grundtanken är att AWS ska komplettera data från Meteosat, med målet att få bättre prognoser för vädret över Arktis.

Den testsatellit som OHB bygger på uppdrag av ESA planeras att skickas upp 2023.

– För att det sedan ska kunna bli ett operativt system behövs fler satelliter. Ett förslag är att det ska vara 16 satelliter i olika banor runt jorden. Då kan man komma ner i aktuella väderrapporter på minutbasis, men kanske uppdatering varje kvart.

Väderdata från AWS förväntas bli avsevärt mer heltäckande än vad dagens markbaserade väderstationer mäktar med.

– Det fina i kråksången är också att de data som samlas in för väderleksrapporterna samtidigt ger viktig klimatinformation, en vetenskaplig bieffekt som bidrar till forskningen om klimatets utveckling i Arktis, påpekar Christer Nilsson.