75 Är sedan det danska traumat var över

Att Sverige och Danmark hade sÄ olika erfarenheter under krigsÄren mÀrks fortfarande, anser historikern Steen Andersen, till exempel i synen pÄ nationalism. Danskarna Àlskar att vifta med sin rödvita flagga och att hÀnge sig Ät det han kallar "hyggenationalism".

Den 4 och 5 maj firar Danmark 75-Ärsminnet av befrielsen dÄ den tyska ockupationen upphörde. Arkivbild.

Den 4 och 5 maj firar Danmark 75-Ärsminnet av befrielsen dÄ den tyska ockupationen upphörde. Arkivbild.

Foto: Erik Johansen/NTB/TT

Konflikter, krig & terrorism2020-05-03 11:25

Danmarks traumatiska ockupationsÄr prÀglar fortfarande landet, men 75-Ärsminnet av befrielsen i dagarna överskuggas av den pÄgÄende coronakrisen.

Steen Andersen tror att den danska besattheten av "besÊttelsen" sakta hÄller pÄ att klinga av.

– I och med att ögonvittnena Ă€r döda sĂ„ gĂ„r vi över i en fas dĂ€r ockupationshistorien blir en normal historia i klass med andra dramatiska skeenden, sĂ€ger Steen Andersen, som arbetar pĂ„ Rigsarkivet och har skrivit flera böcker om Danmark under andra vĂ€rldskriget.

Nazitysklands invasion av Danmark den 9 april 1940 kan liknas vid hur en elefant trampar ner en liten myra. Danmark var chanslöst och gav upp efter bara nÄgra timmar. Denna nÀstan totala brist pÄ motstÄnd kallar Steen Andersen för "det största traumat i dansk 1900-talshistoria".

Norge, som ockuperades samtidigt, valde att kÀmpa. Men Danmark valde att samarbeta. Det var baserat pÄ pragmatisk realism, men inte sÀrskilt heroiskt, konstaterar han.

Synen pÄ försvaret

TT: Hur stor roll spelar de hÀr fem Ären under andra vÀrldskriget för de skillnader som finns mellan Danmark och Sverige i dag?

– Det intressanta Ă€r ju att Ă€ven om Sverige inte blev ockuperat under andra vĂ€rldskriget sĂ„ har Sverige efter 1945 tagit sin sĂ€kerhet och sitt försvar lĂ„ngt mer allvarligt och seriöst Ă€n vad Danmark har gjort.

I Danmark löd parollen efter kriget: "Aldrig mer 9 april". Slutsatsen var att Danmark mÄste ingÄ i en allians och eftersom en nordisk försvarsallians inte gick att fÄ till gick Danmark med i Nato.

– Men Danmark ville vara ett medlemsland med en massa förbehĂ„ll: Vi ville inte ha amerikanska styrkor pĂ„ dansk mark, vi ville inte ha atomvapen pĂ„ dansk mark och vi var inte beredda att lĂ€gga sĂ„ mycket resurser pĂ„ försvaret. Vi ville ha sĂ€kerhetsgarantierna till halva priset, sĂ€ger Steen Andersen.

Han ser en stor skillnad i hur Sverige och Danmark i dag bemöter Ryssland.

– Vi kan se hur den svenska regeringen tar hotet frĂ„n Ryssland djupt allvarligt. Man signalerar till det svenska folket att det hĂ€r Ă€r ett hot – sĂ„dana signaler skulle man inte kunna förestĂ€lla sig den danska regeringen sĂ€nda ut. Det Ă€r en jĂ€tteskillnad i mentaliteten.

Dansk "hyggenationalism"

Den danska nationalismen tar sig ocksÄ andra uttryck Àn den svenska. Danskarna Àlskar att vifta med sin rödvita flagga och att hÀnge sig Ät det Steen Andersen kallar "hyggenationalism".

– I Danmark har vi haft en uppgörelse med nazismen, det hade vi efter 1945. En stor del av nazisterna dömdes som landsförrĂ€dare.

Samtidigt blev den danska flaggan under ockupationen och sedan Àven vid befrielsen, en symbol för glÀdje. Den 5 maj hissas flaggan överallt och Àven ungdomar sÀtter pÄ kvÀllen den 4 maj ljus i fönstren för att uppmÀrksamma befrielsen.

– I Danmark Ă€r vi inte rĂ€dda för att vara nationalister, för vi ser det ju som att vi Ă€r sĂ„ smĂ„ och sĂ„ ofarliga. De som ser det utifrĂ„n kan tĂ€nka: "Oj, de verkar vara mycket stolta över att vara danskar". Och det Ă€r vi ocksĂ„. Vi betraktar ju Danmark som det bĂ€sta landet.

TillÀt tysk vÀrvning

Att den danska regeringen under de första ockupationsÄren samarbetade med ockupationsmakten innebar att man uttalade stöd för Hitlers krig och tillÀt tysk vÀrvning av danska frivilliga till krigstjÀnst inom Waffen-SS. Det betydde ocksÄ att dansk polis bekÀmpade den danska motstÄndsrörelsen.

– Det var danskar som stod mot danskar med vapen i hĂ€nderna, sĂ€ger Steen Andersen.

Det hÀr vÀgvalet ledde till att Danmark undgick att fÄ sitt land ödelagt och att den judiska befolkningen i Danmark klarade sig undan koncentrationslÀgren. Steen Andersen konstaterar att det Àr en svÄr balansgÄng: Ska man rÀdda befolkningen eller nationens Àra? I Danmark valde man det första, vilket han betraktar som "mycket skandinaviskt".

MotstĂ„ndsrörelsen trappade efter hand upp sabotageverksamheten i Danmark och 1943 organiserade kommunisterna strejker runtom i landet. Tyskarna krĂ€vde att den danska regeringen skulle acceptera dödsstraff för sabotage, men dĂ€r gick grĂ€nsen för samarbetsviljan – regeringen avgick och Tyskland införde militĂ€rt undantagstillstĂ„nd.

"Tacksamhet för Sveriges roll"

Tyskland började sedan planera en aktion mot danska judar, men detta lĂ€ckte ut och civila danskar lyckades i oktober 1943 evakuera cirka 7 000 judar över Öresund till Sverige. De Ă„terstĂ„ende fem procenten av de danska judarna skickades till gettot Theresienstadt i Tjeckoslovakien.

Även för dem kom Sverige indirekt att spela en viktig roll, eller rĂ€ttare sagt svensken Folke Bernadotte. Tack vare hans och svenska Röda Korsets agerande försĂ„gs judarna i Theresienstadt med nödhjĂ€lpspaket och i april 1945 rĂ€ddades de tillbaka till Danmark i de omtalade vita bussarna.

– Det finns en stor tacksamhet frĂ„n dansk sida för Sveriges roll, bĂ„de för mottagandet av judarna i oktober 1943 och för den svenska rollen i nödhjĂ€lpsaktionen 1945, sĂ€ger Steen Andersen.

Fakta: BesĂŠttelsen

Före ockupationen var Danmark neutralt och hoppades kunna hÄlla sig utanför en uppgörelse mellan stormakterna. De militÀra musklerna var smÄ. För att undvika att provocera Tyskland hade man inte förberett sig pÄ att försvara sig.

NÀr tyskarna natten till den 9 april 1940 korsade den danska grÀnsen gjorde militÀren ett visst motstÄnd, men det var utsiktslöst och redan samma morgon beslutade regeringen och kungen att Danmark skulle ge upp.

Den danska regeringen valde att samarbeta med ockupationsmakten, men efter hand vÀxte motstÄndsrörelsen. I det sÄ kallade augustiupproret 1943 stÀlldes allt pÄ sin spets, Danmark skakades av sabotageaktioner och strejker. NÀr Tyskland krÀvde att regeringen skulle införa dödsstraff för sabotage avgick regeringen. MilitÀrt undantagstillstÄnd infördes.

I oktober 1943 stod det klart att judarna i Danmark var akut hotade. I en dramatisk rĂ€ddningsaktion hjĂ€lptes cirka 7 000 judar över Öresund till Sverige.

PÄ kvÀllen den 4 maj 1945 kapitulerar Tyskland, vilket Àn i dag firas nÀr danskarna sÀtter ljus i fönstren denna kvÀll varje Är.

PÄ morgonen 5 maj 1945 trÀder kapitulationen i kraft. Kyrkklockorna ringer och folkfest utbryter. NÀr Danmarks kung Kristian talar i radio samma dag sÀger han:

Det har varit tunga Är, men nu ska vi bygga ett fritt och tryggt Danmark.

KĂ€llor: Steen Andersen, arkivarie vid Rigsarkivet , och Sydsvenskan

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!