Henrik Bodin-Sköld har skyfallsstrateg som titel, och som jobb att tänka mörka tankar om vatten.
Han arbetar långsiktigt med förberedelser för extremväder. Den stora skräcken är ett hundraårsregn – ett skyfall som statistiskt sett bara kommer vart hundrade år.
Då kan Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm bli en strid flod som sveper bilar och människor med sig. Vattnet kan strömma ner i tunnelbanan vid Stureplan. Folk kan överraskas i mörklagda tunnelbanevagnar medan vattnet stiger. Parker kan bli meterdjupa sjöar, och tusentals källare översvämmas.
Det låter som en mardröm, men översvämningarna i Tyskland och Kina nyligen visar vad som faktiskt kan hända.
Vanligare
Översvämningar blir vanligare i takt med att jordens atmosfär sakta värms upp – varmare luft kan innehålla mer vattenånga och därmed kan det regna mer. Ett skyfall som faller i skogen rinner bort, men i städer, där asfalt och betong inte suger upp vattnet, med tunnelbanor, kanaler och lågt liggande områden, där kan det bli problem.
För tio år sedan drabbades Köpenhamn. På ett par timmar föll tre månaders normal sommarnederbörd. Bilar fastnade i midjehögt vatten och tågräls hamnade under vattenytan. Uppstädningen efteråt kostade miljarder.
– Där vill vi inte hamna, säger Henrik Bodin-Sköld, som fick sitt jobb i höstas.
– Staden insåg att någon måste ta ett helhetsgrepp. Stockholm ligger lite efter Göteborg, som haft problem med Mölndalsån, och som har inspirerat oss.
Stockholm är en kuperad stad, vilket är bra eftersom inte hela staden kan hamna under vatten, men dåligt eftersom vattnet i stället samlas här och var vid låga punkter som Norrmalmstorg.
– Och Birger Jarlsgatan är faktiskt en gammal å som man byggt över. Vattnet rinner naturligt dit och vidare ner mot Stureplan som har en tunnelbanestation som egentligen bara är ett hål rakt ner i marken.
Även Bällstaån som rinner genom travbanan Solvalla är ett problem.
Skyfallskarta
Stockholms stad har tagit fram en modell med en karta över områden som kan få som mest en meter djupt vatten vid ett skyfall. De områdena markeras med rött. Det finns många mörkröda fläckar på kartan i Kärrtorp, Sundbyberg, Enskedefältet och en rad andra platser.
Vid Västerbron ska en skyfallsdamm, en sänka med en hårdgjord yta i botten, ta hand om mer vatten.
Kanske behövs nya tunnlar för vattenavrinning eller vallar längs Birger Jarlsgatan.
– Vi bygger ett underjordiskt vattenmagasin på 2 000 kubikmeter vid Humlegården som ska samla upp vattnet och fördröja vattenmassorna. Magasinet är stort som en simbassäng. Det är inte mycket jämfört med det regn som kan komma men det hjälper.
Vid Jarlaplan kan en sänka och kanske ett ytterligare underjordiskt magasin byggas. Överallt letar staden efter ytor att göra grönare med mer jord och träd som kan ta upp vatten. Rådmansgatan har flera gånger drabbats av att vatten flyter in – där gör staden fler växtbäddar.
– Allt är inte bestämt än. Vi börjar projekten nu, men det här jobbet kommer att ta tid, kanske decennier.
En kamp
I praktiken går det inte att bygga bort alla risker. Det staden faktiskt kan göra innan åtgärderna är på plats är att öva på att få ut varningar i tid så att tunnelbanestationer kan stängas och trafik ledas bort. Tills vidare räknar staden med att använda sms i första hand -- men det bygger på att mobilmasterna fungerar och inte tappar ström.
– Vi ska ta kontakt med mobiloperatörerna för att se vad de kan göra, säger Henrik Bodin-Sköld som också hör av sig till fastighetsägare.
– Många vet inte om att deras fastigheter kan drabbas.
Hundraårsregnet – eller om man har riktig otur, tusenårsregnet – kan komma innan jobbet är klart. Det är en kamp mot klockan.
– Sant. Det här är svåra beslut om hur fort jobbet måste gå och hur mycket pengar som ska läggas på det.