– Det här är lite provocerande, men det är inte supersvårt att lära människor att döda. Det svåra är att lära dem att göra det med distinktion och proportionalitet, alltså enligt krigets lagar. Jag ska skjuta bara på fienden, men framför allt ska jag veta när jag ska sluta skjuta, säger David Bergman, major och doktor i psykologi.
Han fick upp ögonen för att man inte ens inom försvaret talade konkret om döden och att döda när han själv kom hem från Afghanistan.
– Inte så att vi inte pratade om det, men det var överintellektualiserat och vi fjärmade oss från det helt enkelt. Det stod inte ens i klarspråk i våra militära handböcker.
I boken "Stridens psykologi – konsten att döda och överleva" beskriver han de militärpsykologiska aspekterna av en soldats liv, där döden är en central del av uppdraget.
Urval och utbildning
En soldat måste lära sig att kunna möta striden och sedan gå tillbaka till att vara en fungerande människa utan ett liv av samvetskval. Där spelar mönstring och urvalsprocess en viktig roll, förklarar David Bergman och refererar till den amerikanske psykiatern Theodore Nadelson som i sitt arbete med Vietnamveteraner identifierade en grupp han kallade "true killers".
– Det är de som har över medelintelligens och extremt sund etik och moral. Det är de som sedan kan lära sig att göra skillnad på moraliska system. Att döda är fortfarande fel – men att nedkämpa en fiende är något som förväntas av mig i strid.
– Sedan har vi en krävande och realistisk och lång utbildning av en anledning. Det tar tid att lära soldaterna grunderna och fungera i förband just för att hålla isär vad de gör på hemmaplan och vad de gör sedan.
Det man gör är att introducera en parallell moralisk struktur, en som följer krigets lagar, men inte samhällets i stort. En del i det är avindividualisering.
– Plagget jag tar på mig heter ju en uniform av en anledning, jag blir en i formen med alla andra. Ser vi likadana ut och upplever att vi kämpar för ett gemensamt syfte sänker vi känslan av individuellt ansvar och ökar upplevelsen av kollektivt agerande.
Till det kommer avhumanisering – om än till en viss gräns.
– Det är inte en människa eller person av blod och kött vi skjuter på utan det är ett objekt – det är fienden.
Det militära språket är också utvalt för att vara fritt från känslomässig laddning.
– Vi dödar inte – vi nedkämpar. Vi växlar inte till nästa vi ska döda utan vi målväxlar, vi eldreglerar, vi når effekt i målet.
– Det är en unik terminologi just för våldsutövning som du ska kunna genomföra där och då.
Samma process
Mekanismerna som kan få människor att döda är samma som får andra att gå över gränser och begå övergrepp och krigsbrott. Att vara en del i ett namnlöst kollektiv med gemensamt mål är samma psykologiska process som driver på läktarvåldet på en fotbollsmatch som hos ett stridande förband. Att avhumanisera den andre till den grad att man pratar om kackerlackor och råttor gör att övergrepp mot både soldater och civila ligger närmre till hands.
Hur organisationen är utformad och vilken kultur som härskar har stor inverkan för hur soldaterna agerar i fält.
– Har du en intern kultur av pennalism och där du inte ens behandlar varandra bra då kommer du inte att behandla en utomstående part med respekt heller.
Urval och träning sätter gränserna för hur långt en soldat kan gå. David Bergman pekar på urvalet som en av orsakerna bakom de ryska övergreppen i Ukraina
– De tar inte ut de bästa helt enkelt. Har du sämre etik och moral, och har du sämre begåvning så är du sämre rustad att klara av stridsfältet.
Ingen vaccination
Trots bra träning och utbildning sticker David Bergman inte under stol med att väpnad strid är något av det mest påfrestande en människa kan göra.
– Utbildning och träning är ingen vaccination som gör dig immun mot stressreaktioner.
Men han understryker att ju bättre tränad för uppgiften en soldat är, desto bättre är kamratskapen inom gruppen, desto bättre fungerar förbandet och desto bättre blir ledarskapet.
– Alla de där faktorerna gör att jag kan återhämta mig och komma tillbaka mycket snabbare och bearbeta det jag har varit med om.
Man ska inte heller underskatta värdegrund och mjuka värden – det är de mjuka värdena som gör att vi klarar den hårda verkligheten.
– Det är ju inte bara duschdraperier och kaffeautomater i det rent fredsmässiga livet utan det är hur vi förhåller oss till varandra och hur vi ska kunna hantera rätt extrema situationer om det krävs.
