På spinkiga ben, och med lite ryckiga steg, spatserar fem små dunbollar runt. Drygt tio dagar gamla ger de ännu ett lite förvirrat intryck.
Pipandet från ungarna, som är av arten sydlig kärrsnäppa, drunknar nästan i den hårda blåsten kring Ottenby fågelstation på Ölands sydspets, där de lever sina första veckor i en voljär som tillfälligt byggts upp på strandängen.
I månadsskiftet april-maj samlades 16 ägg in från bon på strandängen. Sedan gjorde kläckningsmaskiner det jobb som mamma- och pappasnäpporna annars solidariskt delar på: att värma och rulla runt äggen i tre veckor, innan ungarna tittar fram.
Syftet med uppfödningsmetoden, som kallas headstarting, är att ägg och nyfödda ungar inte ska falla offer för exempelvis kråkfåglar eller rävar. Det är första gången metoden används i Sverige.
– Det här är ingen lösning på problemet. Men det är ett sätt att förhoppningsvis rädda den spillra sydliga kärrsnäppor som finns kvar i Sverige, så att arten inte dör ut, säger Emma Nygren.
Hon arbetar på Nordens Ark som tillsammans med Birdlife Sverige driver projektet ”Rädda sydlig kärrsnäppa” med pengar från Postkodlotteriet.
Utraderad på vissa håll
Arten har gått från att vara allmän i södra Sverige till akut hotad. Antalet sydliga kärrsnäppor i landet har störtdykt från ett tusental par för i början av 1900-talet, till uppskattningsvis ett femtiotal par i dag.
De flesta finns här på södra Öland. Ett fåtal kring skånska Falsterbo. I Halland, tidigare ett starkt fäste, är den helt utraderad.
Vad är det då som – nästan – tagit kål på den sydliga kärrsnäppan?
– Framför allt att vi människor förstört dess livsmiljöer, säger Dick Liljegren, ansvarig för fåglar på Nordens Ark.
Arten är beroende av strandängar och våtmarker för sin överlevnad. Men när stora arealer av Sverige dikats ut för att bli odlingsmark har denna naturtyp successivt försvunnit. Även minskat bete har lett till att boplatserna vuxit igen, och träd och buskar som planterats har blivit perfekta gömställen för exempelvis kråkfåglar som vill sno ägg.
Förändringarna har drabbat en rad fågelarter.
– Att strandängarna blivit så mycket fattigare på fåglar är en dyster upplevelse.
Det säger Anders Wirdheim som skådat fåglar längs Hallandskusten sedan 1960-talet och sett den sydliga kärrsnäppan successivt försvinna.
– När jag var liten och cyklade ut kunde man få se den och höra spelet om våren, på vissa platser fanns rätt många. Norr om Halmstad fanns den fram till för fem, tio år sedan. Nu är den borta.
En kräsen fågel
Projektet på Öland handlar förutom om uppfödning även om att göra åtgärder i den sydliga kärrsnäppans livsmiljö. Till exempel att plugga igen diken för att återställa vattensamlingar och se till att markerna betas lagom hårt, så att gräset blir lagom långt.
– Det är en fågelart med höga och tydliga krav, säger Eleonor Karlsson från Birdlife Sverige.
Hon förklarar att den sydliga kärrsnäppan är en så kallad flaggskeppsart – en representant för en hel grupp vadare och andfåglar som minskat drastiskt till följd av att vi människor ritat om landskapet längs kusterna.
– Kan vi skapa förutsättningar som gör att den klarar sig räddar vi många fler arter på köpet, säger Eleonor Karlsson.
Ett sådant exempel är den vitsvarta tofsvipan som plötsligen svischar fram över voljären i ett utfall mot en närgången kråka, strandskatan ett annat.
Nedskärningar slår hårt
Det går allt sämre för flera fågelarter i Sverige. En dryg fjärdedel av de 245 arter som häckar i här minskar så pass kraftigt att de rödlistats – och trenden går åt fel håll. Mellan 2015 och 2020 ökade antalet rödlistade fågelarter med 21 procent.
Samtidigt har regeringens nedskärningar på miljöområdet lett till en halvering av budgeten för åtgärdsprogram för hotade arter, som finns för exempelvis sydlig kärrsnäppa.
I Kalmar län, som Öland tillhör, har de flesta åtgärdsprogram fått krympas rejält. Inte en krona kan i år läggas på det som rör sydlig kärrsnäppa. De minskade resurserna drabbar den biologiska mångfalden generellt och hotade arter specifikt, uppger Martin Unell på länsstyrelsen i Kalmar.
I Skåne, där bara några få sydliga kärrsnäppor finns kvar, uppger länsstyrelsen att man bara har pengar till det allra nödvändigaste.
Regeringens nedskärningar har även slagit hårt mot skötsel av strandängar, gamla ekhagar, slåtterängar och andra viktiga livsmiljöer för hotade djurarter.
Rätt att utrota?
För sydlig kärrsnäppa kan projektet på Öland kompensera till viss del, menar Emma Nygren.
– Men man kan tycka att vi har ett gemensamt ansvar för att rädda den artrikedom som finns kvar i vårt land. Har vi verkligen rätt att utrota arter såsom vi gör nu? När de är borta, så är det för gott.
Än så länge tar ungarna i voljären som bäst ett flaxande skutt. När vingarna bär lite mer flyttas de till en annan voljär, beklädd med mjukt tyg för att flygträningen inte ska sluta i en skada. Och när de är flygga, som det heter på ornitologspråk, släpps de ut.
Bara några veckor därefter beräknas de påbörja sin färd mot Västafrika. Alla är ringmärkta för att se hur många som återvänder till Öland nästa år. Förväntningarna kan tyckas lågt ställda:
– Får vi ett enda nytt par som börjar häcka här, så är det en framgång, säger Nygren.
Vill föda upp fler arter
Det tillhör vanligheterna att mer än hälften aldrig återvänder från sin första flytt, utan dukar under. Klarar de resan kan de bli uppemot 20 år gamla.
Om projektet på några års sikt visar sig kunna stoppa minskningen av sydliga kärrsnäppor är förhoppningen att få pengar, helst från EU, för att göra motsvarande för fler svenska fågelarter. Listan över dem som skulle behöva insatsen kan göras lång, säger Dick Liljegren.
– Storspov, rödspov, brushane… Det går dåligt för många vadare i södra Sverige och för flera av dem börjar tiden bli knapp.
