Blodfläcken på marken efter 18-åringen som sköts ihjäl i onsdags har grävts bort och i hålet ligger i stället röda rosor och gravljus. Det är inte mer än två meter till omklädningsrummen där barnen byter om och duschar efter träning. Vid ett träd några meter bort finns ett hav av gravljus, blommor och bilder.
– Mina barn tränar här tisdagar och torsdagar. För oss var det bara tur att det var på en onsdag, för det är exakt samma tid. Då hade vi varit här, säger Leif Nilsson som bor i närheten.
Men han är inte förvånad. Han har själv sett hur äldre ungdomar uppehållit sig vid idrottsplatsen och kommunen bekräftar att det misstänks pågå brottslig verksamhet där. Leif Nilsson säger att det eskalerat de senaste veckorna. Föreningarna har uppmanat föräldrarna att hämta sina barn direkt efter träning och att barnen inte bör stå utanför och vänta själva.
Leif Nilsson pekar bort mot havet av ljus och blommor.
– Det här är jättetragiskt, jag önskar ingen att bli skjuten. Det här kunde ha varit blommor för mina barn. På grund av gängen. För att de hänger här. Och staden har vetat om det här i tre år
Han fortsätter:
– Så jag tycker att det är hemskt att det inte finns verktyg och insikter om att man måste plocka bort dem härifrån. Sen förstår jag att det är ett komplext problem. Det finns till exempel ingen kameraövervakning trots att det här har pågått i tre år.
"Kunde inte förutse"
I ett mejl till TT skriver stadsdelsförvaltningens trygghetsstrateg Clas Cederlid att man haft en förstärkt samverkan vid idrottsplatsen eftersom delar av den upplevts som otrygga.
"Den senaste lägesbilden innan skjutningen visade på en positiv utveckling. Det fanns inte någon särskild hotbild mot Mälarhöjdens IP eller parkeringsplatsen specifikt som gjorde att vi skulle kunna förutse att skjutningen skulle ske just där."
Han skriver vidare att det finns nio rapporterade brott för hela året på platsen och att det finns andra platser i lokalpolisområdet som är mer brottsaktiva.
Begränsad i vardagen
I januari sköts det mot en adress nära Leif Nilssons bostad, vilket bara är ett kvarter från idrottsplatsen. Det skedde på kvällen efter Leif Nilssons barn precis kommit hem efter att ha varit och handlat i affären.
– Då small det och man började tänka lite till. Att det här kommer ju att hända igen, för det förstod man ju. Det kommer inte sluta. Och när man tänker så blir man ju begränsad.
Han fortsätter:
– Min son sa i går, han är åtta år, "tänk om jag blir skjuten på fotbollsträningen."
