Forskning och medierapportering visar att vissa minoritetsgrupper har dåliga erfarenheter av polisen och upplever sig mer kontrollerade än andra. Mot den bakgrunden har Brottsförebyggande rådet efter önskan från polisen utrett hur myndigheten arbetar med så kallad profilering och likabehandling med särskilt fokus på etnicitet.
– Att få förfrågan från polisen var bra. Det visar att de tar frågan på allvar och vill utvecklas, säger Anna Öström, projektledare för studien.
Utredarna har bland annat intervjuat ett 70-tal poliser på chefsnivå och i yttre tjänst. Där framkommer olika uppfattningar om vilken betydelse etnicitet har i profileringsarbetet – alltså då poliser i yttre tjänst ska bedöma om någon är intressant att kontrollera.
Skilda uppfattningar
Vissa menar att det varken är relevant eller används i profileringsarbetet, medan andra ger uttryck för att det kan vara användbart och rimligt utifrån fördelning av brottsligheten. En tredje uppfattning är att diskriminerande profilering kan förekomma på grund av fördomar.
– Vi tycker väl att de första två uppfattningarna är lite problematiska, och någonting som myndigheten behöver diskutera vidare.
Vidare har man analyserat misstankar om narkotikabrott och undersökt hur andelen felaktiga misstankar fördelas på etnicitet. Totalt ingår drygt 200 000 misstankar från 2019 till 2021 om narkotikabrott för eget bruk, överlåtelse och innehav.
– Det vi framför allt tittar på är träffsäkerheten i misstankarna, eller "bom-frekvensen", det vill säga hur ofta polisen skriver av misstanken som "ej brott", säger Lars Lewenhagen, utredare på Brå.
Om poliser styrs av fördomar och utan grund kontrollerar en viss grupp i högre utsträckning kommer det rimligtvis leda till en högre felmarginal, är antagandet. Det innebär dock inte att skillnader i träffsäkerhet alltid beror på diskriminering, framhåller Brå.
Eritrea och Afghanistan
Analysen visar att det inte finns skillnader utifrån etnicitet gällande misstankar om bruk och överlåtelse – men däremot finns det stora skillnader vad gäller misstankar om innehav.
För personer med två inrikes födda föräldrar är "bom-frekvensen" 15 procent i de ärendena, medan det för personer med föräldrar födda utomlands är 27 procent. Skillnaden är ännu större då man grupperar de misstänkta på moderns födelseland. Allra högst "bom-frekvens" syns hos de med en mamma född i ett afrikanskt land som Eritrea, eller ett sydvästasiatiskt land som Afghanistan.
– Det kan vara ett utslag av diskriminerande etnisk profilering, säger Lars Lewenhagen.
Analysen visar även stora skillnader mellan polisregionerna. Minst skillnader utifrån etnicitet finns i region Väst och störst i region Nord.
– Nord sticker ut åt ena hållet och Väst åt det andra. Och i Väst vet vi att man bland annat jobbar väldigt mycket med bemötandefrågor, säger Anna Öström.
Resultaten har kontrollerats för en rad variabler, men oavsett vilka som inkluderas och vilken region som studeras framkommer systematiska skillnader i "bom-frekvensen" utifrån etnicitet.
Även om man inte säkert kan säga att diskriminerande etnisk profilering är orsaken så är resultatet något som polisen måste ta på allvar, säger Anna Öström.
– Det här är något som myndigheten måste undersöka vidare.