Utanför två omklädningsrum, på gräset, syns på förmiddagen en blodfläck. Den har inte torkat in än.
– Man är van, säger en 13-årig pojke, som är vid platsen med en kompis, om våldet.
Han var i närheten när skjutningen inträffade kvällen innan, i en kompis lägenhet. När de såg en stor mängd poliser och ambulanser gick de bort till idrottsplatsen för att kolla. Då fick de se pojken som hade blivit skjuten.
– Man vågar inte vara ute lika sent längre, säger kompisen, även han 13 år.
Hans vän håller med om att det känns otryggt att vara ute sent.
– Det är dåligt att de rekryterar 13-åringar som inte förstår att de inte kan ta sig ur det. Jag har fått frågan en gång, men jag tror det var på skoj. Men jag sa nej oavsett, fortsätter han.
Byta kläder
De pratar båda med sina föräldrar om oron. Den ena pojken har på sig dyra märkeskläder och funderar nu på att byta.
– Jag är rädd att de misstänker mig för att vara nån annan när jag har dessa kläder, säger han.
I Mälarhöjdens kyrka berättar prästen Magnus Fjelkman att många av dem som tränade på idrottsplatsen under onsdagskvällen är aktiva i kyrkan.
– Vi kommer erbjuda idrottsföreningar att briefa det de varit med om. Men vi kommer inte tvinga oss på, utan det är frivilligt, säger Fjelkman.
– Vi är många som är med i den stora motkraft som vill vända det här skeppet. Men det är ett stort arbete. Ingen vill ha detta.
Meningslöshet och rädsla
Kalle Sjöholm, musikpedagog i kyrkan, är rädd för att många unga nu kommer att känna en meningslöshet kombinerad med rädsla när dödligt våld blir vanligare.
– Meningslösheten blir som en förkroppsligad ångest och likgiltighet i samhället, säger han.
Sjöholm konstaterar också att gängen är beroende av barnen, då de också är gängens rekryteringsbas.
– Det är väldigt obehagligt.
Stefan Andersson jobbar med krisstöd på platsen dagen efter mordet.
– Folk känner hopplöshet och förstår inte att sådant här kan hända här i området, säger han.
– Vår uppgift är att finnas för barnen, prata med dem och finnas för dem. Och för alla invånare såklart, säger kollegan Liselotte Näslund.
Elever i närheten
Micael Pettersson, rektor på Mälarhöjdens skola, berättar att flera av eleverna befann sig vid idrottsplatsen under onsdagen.
– Stämningen är relativt bra, det är inte jätteupprört. Det är barn som varit där och tränat som är skakade och skärrade.
De har pratat med eleverna som varit där både enskilt och i grupp.
– Vi har inte sett signaler om en påtagligt stor rädsla. Men det är ju få som ser detta som inte får känslor och tankar.
– Jag tror det är viktigt att vara riskmedveten och viktigt att se att samhället också ska funka. Skolan är en jätteviktig normalitet och alldeles för viktig för att skakas.
På skolan har man skruvat upp relationsarbetet och arbetar systematiskt med det, säger Pettersson.
– I går när jag informerade alla lärare så kände jag mig trygg. Jag vet att i princip alla elever på skolan har minst en vuxen som de har en bra relation till och kan prata med.
Rättad: I en tidigare version av texten fick musikpedagog Kalle Sjöholm fel förnamn.
