Man kanske bara har fikat eller träffats på jobbet som kollegor men om man sedan kommer till ögonblicket då man eventuellt blir hembjuden inleds en ny fas i vänskapen. Det vill säga den stund då man sätter foten över tröskeln och träder in i någon annans hem. Det är det här som jag tycker är så oerhört spännande.
Kortfattat; man får se hur andra människor har det hemma hos sig och omedelbart väcks en mängd frågor: Vad är det som egentligen mest dominerar hemmet i fråga? Är det den gigantiska LCD-tv:n eller är det måhända de prisbelönta orkidéerna? Är badrummet stort och rymligt eller trångt som en likkista? Råder färgharmoni i ”Sin city” (det vill säga sovrummet)? Är köket pragmatiskt inrett och vilken färg har egentligen tapeterna i vardagsrummet? Intressanta saker man kan kika på under en husesyn i alla enkelhet med värden/värdinnan som ciceron.
Egentligen är jag inte så mycket för just husesyn; jag tycker att det känns lite konstlat och det är både en och två gånger som jag, spontant, börjat med att vandra runt helt planlöst och, på så sätt, påbörjat min upptäcktsfärd i främmande hem. Till saken hör också att jag har ett dokumenterat dåligt lokalsinne och flera gånger har jag helt sonika gått vilse i olika hem men på så sätt upptäckt både det ena och det andra. Otroligt spännande tills någon stilla undrat ”vart tog han vägen?”, påbörjat skallgång och hittat mig på övervåningen, lojt lutad mot en bokhylla och intresserat bläddrat i en världsatlas från början av 1900-talet. Är det dessutom så att värden eller värdinnan sagt att ”där får du inte titta!” är det nästan som en inbjudan till att just inspektera skrymslen där man absolut inte får kika in. (Här är dock en brasklapp helt nödvändig för jag kan faktiskt bete mig i det stora hela, jag lovar).
Nåja, i alla händelser är det som sagt väldigt kul att bli hembjuden till folk man aldrig varit hos förut och vi har slagit fast att en kollegial bekantskap kan tas till nya nivåer i och med detta. För inte så länge sedan inträffade det igen och jag blev smått imponerad av kollegans otroligt smakfullt komponerade (och välstädade) hem. Visst slogs jag av viss avund men det överspeglades av att det låg en veritabel aura av välmående och trevnad över hemmet som gjorde att jag trivdes kolossalt mycket.
Så till kollegan som stod ut under hela kvällen – jag kommer snart tillbaka igen!