– Att i alla fall få se den göra tre glädjeskutt. Historikern och Hembygdskonsulenten Peter Danielsson har grottat ner sig i påsktraditionerna.
Det är ju alltid intressant att veta varför vi gör som vi gör. Var traditionerna kommer ifrån helt enkelt.
– Den gula färgen som förknippas med påsken kan kopplas till solens färg. Men också till att hönsen börjat värpa ägg igen, säger Peter Danielsson. Likaså förknippas den med kycklingarnas färg, och kanske rent av med påskliljorna.
Just äggen är en central del i vårt påskfirande. Och det finns en tydlig förklaring till varför vi frossar i ägg vid den här tiden.
– Det beror på, säger Peter Danielsson, att hönsen kommit gång med värpningen igen efter vintern. Förr hade man en fastetid innan påsk och då fick man inte äta ägg. Så de samlades ihop och när det väl blev tillåtet fanns det gott om ägg till påsk.
Likaså har traditionen att skänka bort påskägg en lång historia. Under medeltiden var det brukligt att sockenborna gav prästen påskmat. Med bland annat ägg.
– Det avskaffades inte förrän på 1800-talet, berättar Peter Danielsson. Traditionen att måla ägg växte fram någon gång på 1700-talet, berättar han. Äggen man gav bort skulle vara så vackra som möjligt.
Det finns annat i matväg än ägg till påsk. En lång rad traditionella rätter serveras. Som påskbordet, som har mycket gemensamt med julbordet. Men allt var inte fest och glam. Askonsdagens meny i det gamla bondesamhället kanske känns så lockande i dag,
– Man åt korngröt överströdd med aska, säger Peter Danielsson.
Påskriset är också en gammal tradition, men det var först på 1920-talet det blev en allmän sed att ta in ris till påsk.
I det gamla bondesamhället användes det till långfredagens risning. I stället började riset dekoreras med färgglada band och på 1930-talet blev det vanligt med påskfjädrar i riset.
Påskkärringarna har överlevt fram till i våra dagar. Förr i tiden var det mycket oknytt och övernaturliga väsen i farten. Inte minst häxor.
– Deras resa till Blåkulla var från början förknippat med dymmelonsdag, berättar Peter Danielsson, och för att ta sig dit använde de kvastar, tråg, käppar, högafflar och annat. De tog vägen genom skorstenen i det hus de bodde i och med en trollformel blev det fart.
Nu för tiden är det katt och kaffepanna med på resan. Men förr fanns också Mjölkharen med, Det var ett mystiskt väsen som hade till uppgift att tjuvmjölka böndernas kor längs vägen.
Så långt med traditionerna i backspegeln. Sedan första september förra året är Peter Danielsson också Hembygdskonsulent i Kalmar län. Där kommer en av uppgifterna att bli att jobba vidare med Hembygdsförbundets satsning på föryngring i leden.
Det kommer också att bli ett tema för Kalmar läns hembygdsförbunds verksamhet, säger Peter Danielsson. Som hembygdskonsulent upplever jag det som en mycket viktigt fråga. Och vi får inte glömma bort att begreppet föryngring spänner över ett väldigt stort åldersspann.
Ett annat tema som är aktuellt under 2020, är Landskap i förändring. Där man bland annat kommer att erbjuda en slåtterkurs med den välkände "liemannen" Kjell Gustafsson från Kronoberg.
– Den kursen följs sedan upp med en kurs om jordkällare, säger Peter Danielsson. Det ligger helt rätt i tiden med ett uppvaknande intresse för odling och självhushåll. När det gäller något så modernt som "prepping" ligger hembygdsrörelsen i framkant.
