Thobias från Lönneberga såg Notre-Dame i lågor

Thobias Nilsson från Lönneberga blev vittne till den våldsamma branden i Notre-Dame. På nära håll följde han räddningsarbetet tillsammans med tusentals fransmän. "Det kändes viktigt för att kunna förstå. Stämningen var tryckt och vissa grät. Det är en väldigt viktig byggnad för fransmännen."

Thobias Nilsson följde räddningsarbetet på ganska nära håll, tillsammans med tusentals fransmän och turister.

Thobias Nilsson följde räddningsarbetet på ganska nära håll, tillsammans med tusentals fransmän och turister.

Foto: Thobias Nilsson

Lönneberga2019-04-16 16:00

28-årige Thobias Nilsson studerar musik i Paris sedan två år tillbaka. Måndagen var egentligen som vilken annan måndag som helst, tills en kompis från Sverige hörde av sig och sa att det brann i den världsberömda katedralen.

– Jag trodde först det var en liten brand, som skulle vara enkel att släcka, men fick en helt annan bild när jag gick in på olika nyhetssidor för att uppdatera mig, säger Thobias Nilsson och fortsätter:

– Branden spred sig och blev mycket större än jag befarade. Det kändes inte verkligt, det gör det fortfarande inte. Jag var där med en kompis för bara ett par dagar sedan för att fotografera katedralen i grönska.

Thobias Nilsson hade lite annat han måste klara av först, men åkte de fyra-fem kilometerna till Notre-Dame så fort han kunde. Då hade det brunnit i två timmar ungefär och tusentals fransmän och turister hade samlats på gatorna i området.

– Det var fullt med folk på alla ställen där man kunde se Notre-Dame. Det kändes angeläget att ta del av händelsen, det är ju en så viktig plats i Paris – och för parisarna.

Vad var din första tanke när du kom dit?

– Det kändes bara väldigt, väldigt konstigt. Taket och spiran hade rasat och man märkte att alla var tagna av händelsen. Stämningen var tryckt och dämpad, som på en begravning. En del grät och alla kände nog en enorm maktlöshet när man såg den våldsamma branden.

På vilka andra sätt märktes branden av i Paris?

– Det märktes förstås att det var en enormt stor händelse. Det var stora rubriker i all media, ganska stora delar kring Notre-Dame spärrades av för bilar och fotgängare och några av de närmaste tunnelbanestationerna stängdes. Men jag lyckades ändå ta mig ganska nära. Jag har aldrig sett så mycket folk där.

Var du där länge?

– Ja, jag var nog där i två, två och en halv timme. Det kändes viktigt att se för att förstå. Jag ville se det med egna ögon och följa om de fick branden under kontroll.

Hur påverkar det här vardagen i dag?

– För mig fortsätter vardagen som vanligt, men det ska bli jättespännande att se vad de gör med byggnaden. De har ju sagt att den ska byggas upp igen. För parisarna är det här en oerhört viktig fråga, så jag tror det kan bli stor debatt. Notre-Dame är ju en symbol för Paris, så jag tänker att man kan inte bara låta det vara.

Thobias Nilsson beskriver stämningen som tryckt och dämpad. "En del grät och alla kände nog en enorm maktlöshet när man såg den våldsamma branden."
Thobias Nilsson beskriver stämningen som tryckt och dämpad. "En del grät och alla kände nog en enorm maktlöshet när man såg den våldsamma branden."
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!