Klostret Lindisfarne på en engelska kusten har en både lång och bitvis blodig historia. Mycket är känt, men det finns mer att hitta. Utgrävningarna pågår för fullt. Arkeologen Rune Johansson och hans sambo Ann Josefsson fick tillfälle att vara med under ett par dagar nu i september.

– Det är något jag har hoppats få vara med om i 20-30 år vid det här laget, säger Rune Johansson.

Och visst var det värt all väntan. Lindisfarne blev en fullträff, bland annat påträffade man ett välbevarat skelett.

Artikelbild

| Klostret Lindisfarne lades ner på 1500-talet. I dag finns det en ståtlig ruin kvar på platsen.

– Vi började gräva i vad som varit klostrets sjukstuga, berättar Rune, men den dagen blåste det så våldsamt att vi höll på att blåsa omkull. Det är inte för inte som Lindisfarne kallas för Windy Island.

Så i stället flyttade grävningen till en ett annat ställe, som låg mer i lä och det var här man hittade skelettet.

– Skelettet är inte daterat ännu, säger Rune Johansson, men två dagar innan vi kom hittades ett mynt tio meter därifrån. Myntet var präglat år 850, av kung Ethelred. Dock inte samma kung Ethelred som omnämns av Frans G Bengtsson i Röde Orm.

– Det finns flera kungar med det namnet, säger Rune, jag vet om två i alla fall.

Artikelbild

| Under utgrävningarna påträffades ett mycket välbevarat skelett. Förmodligen en kvinna, tror Rune Johansson.

Så det skulle ju kunna vara en indikation på vilken tid det handlar om. Även om det är långt ifrån säkert.

Skelettfyndet väcker förstås fler gåtor än bara åldern. I graven hittades ytterligare en skalle, som man inte vet varifrån den kommer. Dessutom var skelettet, Rune tror att det var en kvinna, fått med sig havstrulade släta stenar av kvarts i graven.

Artikelbild

| Skallen på väg att grävas fram.

– Vad det betyder vet vi inte ännu, säger Rune Johansson, men det har på något vis med gravritualen att göra.

Runt graven hittades också en mängd stenar, Rune misstänker att det kan ha varit någon form av röse, som sedan rörts om av jordbruket under de år som gått.

Artikelbild

| Utgrävningsplatsen. I bakgrunden syns de äldsta delarna av klostret.

Vikingarnas attack mot Lindisfarne brukar betraktas som starten på vikingatiden. Trots den våldamma plundringen av klostret repade det sig och var verksamt ända fram 1536, berättar websiten varldenshistoria.se

Sedan fick klostret som in gång var traktens religiösa centrum, stå och förfalla.

Artikelbild

| Det är noga med dokumentationen av fynden. Rune Johansson redogör för sina iakktagelser vid fyndplatsen.

– Det världsliga centrat var Benbrurgh Castle, slottet som ligger en bit bort, säger Rune Johansson. Jag tror att det var där som händelserna vid klostret skrevs ner.

Själva klostret är utgrävt sedan tidigare, och nu håller man som bäst på att utforska markerna runt omkring. Intresserade från hela världen reser hit för att hjälpa till.