"En morgon ville jag inte vakna mer"

Ingegerd Alatalo tappade lusten till livet. Efter flera hårda slag ville hon en dag inte vakna. Gruppterapi blev hennes räddning. "Jag fick information om metoden i grevens tid".

Ingegerd Alatalo vaknade en morgon med en oigenkännlig värk i kroppen. Hon tappade lusten till livet, men i dag mår hon bättre efter att ha fått gruppterapi.

Ingegerd Alatalo vaknade en morgon med en oigenkännlig värk i kroppen. Hon tappade lusten till livet, men i dag mår hon bättre efter att ha fått gruppterapi.

Foto: Charlotte Madestam

Dalsebo2018-07-24 10:00

I dag stöttar hon mindfulbaserad kognitiv terapi i grupp till hundra procent. Hon är tacksam för att hon fick möjlighet att läka och väljer att gå ut i tidningen, trots att det är jobbigt, i hopp om att det kan hjälpa andra.

– Jag har äntligen fått lusten till livet tillbaka, jag är nyfiken på framtiden och för en dryg månad sedan kunde jag gå upp till heltid igen, säger Ingegerd Alatalo när vi träffas i den natursköna miljön i Dalsebo, utanför Vena.

Det smärtar att tänka tillbaka på den där morgonen när kroppen värkte på ett oigenkännligt sätt när hon vaknade. Det hade varit en tuff period i livet. Ingegerd fick själv bröstcancer och hennes syster dog hastigt. En februarimorgonen, som etsat sig fast i minnet, ville hon plötsligt inte stiga upp.

– Efter sex år med sjukdom och elände tog kroppen slut, det funkade inte här uppe, säger hon och lägger handen mot sitt huvud. Jag drabbades av humörsvängningar och kunde inte göra två saker samtidigt. Det blev kaos i huvudet.

– Och så var det den där känslan av att inte vilja vakna när det var en ny dag, tillägger hon. Jag fick panikångest, ett tryck över bröstet som jag inte kände igen. Hur det sätter sig i kroppen – det måste man uppleva för att förstå.

Tabletter var det enda Karin erbjöds av sin läkare när hon mådde dåligt efter en turbulent tid på nytt jobb, där prestationsångesten blev henne övermäktig. Till slut tog det stopp.

– Först när jag kom i kontakt med en terapeut fick jag höra talas om behandlingsformen, berättar Karin, som egentligen heter någonting annat. Det är synd att det inte är läkares förstahandsval.

De har rätt lika historier egentligen, Karin och Ingegerd. Och de har läkt tillsammans i gruppterapi hos Eivor Johansson på Ejagården.

– Jag skulle inte vilja säga att jag är friskförklarad, men jag kan äntligen se att jag duger som jag är, säger Karin. När man lärt sig att se på sig själv med vänligare ögon lättar det. Då börjar man läka.

Båda är så tacksamma för att de till slut kom i kontakt med behandlingsmetoden.

– Medicin är en bekräftelse på att man är sjuk, här får man istället lära sig att hantera sina problem, säger Karin.

– Att gå den här behandlingen är det modigaste jag gjort, kompletterar Ingegerd. Jag är övertygad om att jag inte hade klarat att jobba nu, om det inte varit för det här.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!