Vad är egentligen normalt?

 
Claes Schmidt är transvestit. När han står på Valhalls scen i tighta jeans, svart kavaj och högklackat är han Sara Lund. Med långt blont hår och målade ögon. Han bättrar på läppstiftet innan tiden är slagen. Med van hand, utan spegel för han läppstiftet mot läpparna.

Varför är det konstigt?
"Det handlar inte om varför jag är transvestit - utan om varför du tycker att det är konstigt att jag är det." Så presenterar sig Claes Schmidt.
Tidigare var han marknadschef på Slagthuset, en kombinerad nattklubbs-, restaurang, konferens och teaterplats i Malmö som han driver tillsammans med sin fru sedan 40 år tillbaka, Anita Schmidt.
- Ja, jag har en fru, säger han som om han är van att få frågan. Jag hann inte ställa den, ute han förekom mig. Att vara transvestit handlar inte om sexuell läggning, som många tror, fortsätter han. Det handlar om att jag blir kvinna ett par gånger i månaden för att jag mår bra av det. Mansrollen är inte så kul, jag trivs inte i den.
Han beskriver det som att han behöver en paus. Inte för att kvinnorollen är lättare, tillägger han och skrattar. Men då lever han mellan rollerna, han behöver inte vara på ett bestämt sätt.
- Det är det jag hela tiden vill återkomma till. Måste man vara den ena eller andra rollen. Vad är normalt? Hur ska man vara? Hur ska man klä sig? Har någon sett den där "man" som bestämmer, frågar han publiken och får ett härligt förlösande skratt till svar.
Numera vill tiden inte räcka till till jobbet som marknadschef. I dag betraktas han som Sveriges mest kända transvestit. Han föreläser på heltid och i dagarna två har han varit i Hultsfred för att omkullkasta allas fördomar. Både hos kommunens samtliga chefer och skyddsombud och gymnasieelever.