Den nio dagar långa slutövningen i Dalarna med minus 17 grader, snö upp till knäna, björn i skogen och vargarna som hördes yla på håll är det i särklass tuffaste Josefine Johansson gjort under sina 20 år.
- Ensamdygnet utan mat glömmer jag aldrig. Vi fick bara med oss en kniv och skulle göra oss en egen bivack, som en slags bubbla av granris, förklarar Josefine. Vi blev utplacerade i skogen av fänrik med hälsningen "In i terrängen och överlev Johansson".
- Då undrade jag många gånger vad jag gett mig in på. Men efteråt inser jag att det var rätt bra gjort och man blir stolt över sig själv.
Det är samtidigt tre månader hon inte på något sätt vill ha ogjorda. Hon har ju fått göra och uppleva mycket som hon aldrig skulle gjort annars.
Och även om tanken på att fortsätta var hur långt borta som helst när hon muckade, så har hon redan hunnit ändra sig. Det behövdes inte många dagar i civila kläder, förrän saknaden började komma smygande.
- Ja, jag längtar redan tillbaka, säger hon. Det finns en möjlighet att fortsätta sex månader till om man vill och sedan ta anställning.
- Att bli polis är fortfarande min dröm, men den utbildningen är väldigt svår att komma in på. Så jag har sökt lite andra kurser också nu till hösten - eller så kan det bli en fortsättning. Jag har inte riktigt bestämt mig.
Soldat Johansson
Hon gillar inte "upptrampade stigar" något vidare. Livet får gärna vara en utmaning, tycker Josefine Johansson.Men GMU-månaderna höll på att bli ett för stort äventyr.- Jag var nära att ge upp flera gånger, säger hon.Men nu sitter hon där, stolt och glad, med en medalj från försvarsmakten.
Josefine Johansson under slutövningen. Tre mil med 27 kilos packning och vapen är snart avslutad. Med språngmarsch på slutet, för att undkomma fienden. Foto: Privat
Foto: Fotograf saknas!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!