Grusvägen letar sig snirkligt in i skogen i Mellingerum norr om Kristdala, någonstans mellan Hultsfred och Oskarshamn.
Mattias Idelind från Rumskulla har lastat 55 portioner mat, dunkar med vatten och godis som skulle det räcka ett helt år på släpet efter fyrhjulingen. För de som gick på sitt pass klockan 02 natten till onsdagen blir det här kombinerad frukost och lunch.
– Du är så efterlängtad, säger Sofie Kilander från företaget Snabba insatsteam skogsbrand, SITS, och reser sig upp från blåbärsriset där hon välförtjänt vilat sina trötta fötter en stund tillsammans med kollegan Johannes Jovlunden i väntan på motorljudet.
I vita burkar väntar pasta. Samma sort som i går visar det sig. Och dagen innan det.
– Det är nog snarare för att göra det smidigt, än brist på fantasi, säger Mattias Idelind och skrattar medan han radar upp burkarna på släpet efter fyrhjulingen och berättar vilka som innehåller kött och vilka som är ämnade för vegetarianerna.
– Kan inte bli bättre, man uppskattar maten så mycket mer här ute, säger Sofie Kilander och plockar med sig en glass också, som blivit till saft i hettan.
Mattias Idelind lämnar platsen med ett "tack för maten" som sista hälsning från hjältarna i skogen. Brandmän, hemvärnsfolk och SITS-personal har fått nya krafter att streta vidare.
– Det ser bra ut. Just nu, säger Robert Elmstedt från 34:e Kalmarbataljonen. Men läget kan snabbt förändras i den här hettan och med det extrema FWI-värde vi har. Då kan det vara frågan om sekunder, så kan branden blossa upp och gå ett par fotbollsplaner.
Gruset övergår till jord och vägen blir både smalare och mer svårframkomlig. Där, längst in i skogen, där branden äntligen besegrats, väntar sektor C med Jörgen Svensson i spetsen och hans fyra mannar från Hjorted. Det väntas på både mat och skotare som ska dra undan träden som fallit, så att man ska komma åt och släcka ordentligt på djupet.
– Oavsett om brandmännen har semester eller jobbar så har de ställt upp fantastiskt och är värda en stor eloge, säger Jörgen.
Fyrhjulingen vänds där lågorna slukat i stort sett allt brännbart. Bara sten och sot så långt ögat når. Lika vacker som naturen är på ena sidan skiljelinjen, lika ont gör det att se det bandhärjade området.
