Han hinner 125 utrop i timmen, två i minuten. Rappheten tillsammans med röstresurserna och personkännedomen, väljer han själv som sina främsta egenskaper som auktionist. Seriös, rättvis och distinkt i förfaringssättet misstänker han är andra viktiga kriterier som gjort att han fortfarande är i ropet.
Han var en bland många tidigare. Lasse behöver bara gå några år tillbaka så räknade han kollegorna till ett 25-tal. Inom en blygsam radie av fem mil. I dag är han tämligen ensam kvar på tronen. Han tror nätförsäljningen och alla "loppisar som ploppar upp i varenda buske" är förklaringen.
Kommer ingen efter
Så ska han vara ärlig tror han inte att det kommer någon efterföljare. Det var annars precis så han började en gång i tiden. Lasse Oscarsson hade en bekant i branschen som blivit lite till åren.
Det var då, på den tiden spinnrockarna stod högt i kurs. Sedan när de letades fram ur varenda vrå, ja då blev till slut tillgången större än efterfrågan.
- Jag hoppade in som ropare för honom efter mycket övervägande, säger Lasse Oscarsson. Jag gjorde debut på en stor gårdsauktion i skogarna 1980. Man skulle kunna säga att jag "lurades" in i branschen.
Lasse klubbar igång en ny säsong
Att han "lurades" in i auktionsbranschen är väl egentligen inte hela sanningen. Men det är ändå ordet Lasse Oscarsson använder, när han pratar om premiären 1980.Visst, han har trappat ner, men är långt ifrån beredd att lägga ifrån sig auktionsklubban. Istället ger han sig i slag med sin 33:e säsong med ett knippe ess i rockärmen.
Lasse Oscarsson har en auktionsklubba för högtidliga tillfällen. Kanske tar han den med sig på tisdag, när han inleder sommarsäsongen med auktion i Vena. Men regnar det får det bli en annan, inte lika älskad.
Foto: Fotograf saknas!
Så jobbar vi med nyheter