Hon glömmer aldrig barnen

 - Men jag vägrar bli en moraltant, som folk upplever som ständigt tjatande om alla orättvisor och utbredd fattigdom i andra länder, säger hon.
- Men är det någon som vill lyssna på vad jag upplevt så berättar jag gärna. Det tål att påminnas om hur bra vi egentligen har det här hemma.

Mognat
Tanken bara slår mig att de i 18-åriga Sandra Lundins närhet förmodligen upplever att hon blivit äldre på något sätt. Att fyra veckors projektarbete i Filippinerna fick henne att mogna långt mycket snabbare än någon annan upplevelse.
- Mitt besök i staden Cebu i Filippinerna har varit väldigt känslosamt, erkänner hon. Det är jobbigt att se alla barn, som alla har en svår bakgrund och i vissa fall lever helt utan föräldrar. Somliga har jobbat som hembiträde och dåliga förhållanden har fått dem att rymma bort från allt. Till ett liv på gatan. Andra har till och med utnyttjats sexuellt.
- Det handlar många gånger om små barn som lever smutsiga och såriga, hungriga och utan skor, berättar Sandra Lundin. Många, även de små barnen, sniffar ofta lim. Och har de ens en mamma och pappa kanske de är svårt sjuka och saknar möjlighet att försörja dem.
Det räcker med de orden för att förstå att kontrasten blev skrämmande. Men ändå är hon jätteglad att hon verkligen bytte ut sin vardag på gymnasiet i Kalmar, mot några minnesrika veckor i Filippinerna.
- Det var jättemycket att fixa innan, men det kändes tryggt att ha Lejla Crnkic där. Hon har bott i Sverige tidigare, men bor numera i Cebu där hon via sin organisation hjälper både gatubarn och jobbar på barnhemmet Parian.