Vi smiter in mellan husen på Kyrkogatan i Virserum. In på baksidan och upp för en lite knarrig trätrappa och kommer fram till en vit trädörr, med ett rött kors på.
Då har vi kommit rätt, det vet väl varenda unge att ett kors på en karta, visar var skatten är nergrävd.
Vi stannar upp och lyssnar. Visst är det röster som hörs där inte. Många röster. Glada röster. Det låter som om det är full fart där inne.
Så vi knackar på. Eller klappar på, kanske det heter i det här sammanhanget. Så öppnar vi dörren och kliver rakt in i tomtens verkstad. Det måste vara tomtens verkstad, för det ligger julklappar överallt. Somliga inslagna och klara, andra som väntar på sin tur. Den ena blåa julklappssäcken efter den andra fylls på allt eftersom jobbet fortskrider.
Man kommer nästan på sig själv med att spana efter hinken med rutig målarfärg. Den bara måste ju finnas någonstans i tomteverkstan. Men den hittar vi inte. Däremot ett knippe färdigmålade schackbrädor och det bevisar väl att den rutiga färgen i alla fall har funnits. Den kanske bara är slut nu till jul.
Det är i köksenvirongerna tomtenissarna håller till. Eller, rättare sagt Röda Kors-kvinnorna i Virserum, som är mitt uppe i sitt stora julklappsprojekt och slår in klappar till alla barnen som brukar vara med i verksamheten.
Och det är många. Alla familjerna ska få besök av tomten. Kanske inte på julafton förstås, men i dag onsdag lastar tomtarna sina bilar för att åka ut med klapparna till barnen.
Med tanke på föret, får släden stå. Det blir bil i stället, Rudolf får ha förståelse för den saken.
Det är inget litet julklappsprojekt som Röda Korset i Virserum ordnar för att sprida lite julglädje hos familjerna som brukar vara med på språkträningen och samhällskunskapen man ordnar i klubblokalen. Nästan upp emot 100 paket var det som slogs in i riktigt julpapper, med namnetiketter och allt. Bara att ordna paketen i rätt säckar var ett stort projekt.
De måste ju sorteras noga för att komma rätt, klapparna är ju personliga, de måste ju passa för rätt ålder på barnen, och om det är en pojke eller flicka som ska ha dem.
Vid en första anblick rådde ett slags organiserat kaos i tomteverkstaden, men efter hand såg man mer och mer system i det hela. Och plötsligt, som i ett trollslag var alla de blå säckarna fullpackade med klappar. Och det precis när kaffet i bryggaren på bänken hade runnit igenom. Perfekt timing helt enkelt.
– Det ska vara rejäla grejer, säger eldsjälen i projektet Ingrid Andersen. För många av barnen är det den enda julklappen de får och då ska det vara något rejält i paketen.
Så hon har ägnat mycket tid åt att julhandla till projektet. Många klappar att handla, men hon blev klar i god tid.
Röda Kors-kvinnorna blev inte själva utan julklapp heller. Lagom till stora paketinslagningskvällen fick de besked från kommunen om att de får jobba vidare med sitt omfattande integrationsprojekt. Kommunen ställer upp och betalar hyran i de nya lokalerna på Bolaget-området. Och det blir till och med pengar över till verksamheten.
Och det var förstås den bästa julklappen man kunde tänka sig. Så det blir ännu roligare att dra på sig tomteluvan i eftermiddag och ge sig ut för att sprida julglädje hos familjerna.