Den där dagen i mars har satt djupa spår, men lyckligtvis bara hos mamma Monika Johannesson och pappa Patric Engqvist tycks det som.
- Jag har fortfarande lite svårt att gå fram och titta ner på henne i vagnen, säger Patric. Minns bara allt blod jag såg när jag hittade henne.
Inget minne
Selma däremot, på henne märks det ingenting. Hon tycks varken haft ont eller lidit av klåda när såren började läka. Hon har inte haft mardrömmar efter attacken och hon har inte blivit djurrädd.
- Det känns hur skönt som helst, att hon inte verkar ha några minnen av händelsen, säger Monika.
Det har snart gått två månader. I dagarna har Selma precis tagit sina första steg. Men fortfarande tar hon sig snabbast fram genom att krypa.
Som när hon vill till brorsan Sixtens motordrivna motorcykel exempelvis. Det är en riktigt rolig pryl han har att leka med, tycker Selma. Ända tills hon av misstag kommer åt gaspedalen och motorcykeln hoppar fram en bit vid sidan av henne. Då känns den med ens lite läskig...
Bleknat
Ärren i hennes ansiktet syns fortfarande väl. Även om de bleknat lite undan för undan.
- Hon och Monika har varit och hälsat på mormor och morfar en vecka nyligen och när de kom hem därifrån märkte jag en tydlig förändring, säger Patric.
- Det blir väl så när man inte ser henne varje dag. Då tycker man mest att det inte blir någon förbättring alls.
Fortfarande ärr efter illerattacken
Selma är samma goa, glada tjej som innan den där hemska dagen i mars, när hon attackerades av en tam iller.Men ärren syns fortfarande tydligt, även om de glädjande hunnit blekna en hel del.- Annars mår hon jättebra, säger pappa Patric Engqvist. Och vi har goda förhoppningar om att de flesta märkena kommer att växa bort.
Samma glada och goa tjej som innan. Men ärren i ansiktet har Selma kvar fortfarande efter illerattacken.
Foto: Fotograf saknas!
Så jobbar vi med nyheter