Downs syndrom står i centrum

Jag får en känsla av att det egentligen finns väldigt mycket mer glädje i den här familjen än i många andra. Ett och ett halvt år gamla Amina står för mycket av den glädjen.
- Amina har gjort oss till bättre människor, säger Elvis Alic. Helt säkert.

Som alla andra
Spaghettin står på spisen och tillsammans med köttfärssås utgör det Aminas favoritmat.
Hon är nyss hemkommen från inskolningen på dagis, så Aminas vardag ser med andra ord ut som många andra barns.
- Hon kan inte gå riktigt än, säger Slavica. Men hon satt däremot tidigt, redan vid sex månader, så hon är som alla andra barn - tidig med det ena, sen med annat.

Extra kromosom
Som alla andra barn, som sagt. Men ändå inte. Skillnaden med Amina är att hon föddes med en extra kromosom av nummer 21.
- Hon har den vanligaste arten av Downs Syndom, som hela 95 procent av alla med handikappet har.
Slavica och Elvis märkte annars ingenting under graviditeten, de fick inga tecken på att allt inte var som det skulle.
- I och med att jag var över 35 år erbjöds jag fostervattenprov, men tackade nej, berättar Slavica. Vi ställde oss frågan "var gör vi med resultatet, om allt inte står rätt till?" Vi hade ändå inte velat ta bort barnet.
Trots allt är hon egentligen glad över sitt beslut, bortsett från på en punkt. Hon och Elvis hade gärna velat ha den extra tid det inneburit att få beskedet under graviditeten.
- Vi hade fått landa i beskedet på ett annat sätt om vi vetat. Kunnat förbereda oss. Istället var hela graviditeten jättebra och handikappet "slank" igenom alla olika kontroller vi ändå genomgick, utan att vi anade något.