Veronica verkar utåt sett ha det bra, men inom henne råder ett kaos. I Cecilia Perssons debutroman får man som läsare följa karaktärens frigörelse när hon tar steg mot ett bättre liv, vilket inte alltid är helt lätt.
– Jag har valt att inte fokusera på fysisk misshandel som ofta är mer konkret och odiskutabel, utan mer på mentalt våld som kan vara svårare att ta på, säger Persson.
Inspiration till romanen har hon hämtat från olika håll.
– Jag har fått frågan flera gånger om ifall den är självbiografisk. Inte minst av mina barn som ställde frågan med darr på läppen, skrattar Persson.
Hon berättar att det är svårt att skriva någonting alls om man inte utgår ifrån verkligheten. Mycket i boken är därför hämtat från egna erfarenheter, men även från andras erfarenheter. Sedan får fantasin krydda till det.
– Man får inte ihop det berättartekniskt om man skulle göra en total avräkning av sitt liv. Det skulle bli ganska tråkigt att läsa, tror jag.
Persson beskriver skrivprocessen lite som en tratt. Först rör man sig på ytan och där kan känslan av att vilja radera allt och börja om infinna sig. Först när man vågar stanna i den ovissheten börjar man sakta röra sig djupare ner i tratten, där berättelsen klarnar efter hand.
– Det är när man gått igenom de lagren man känner att det börjar bli bra, och då kan man nästan få ett rus.
Debutboken, som är en utvecklingsroman, är tänkt att vara den första i en serie utformad som en släktsaga. Den tog ungefär två år att färdigställa, med hela processen från start till färdig produkt. Skrivandet har fått ske på kvällar, nätter och helger, när Persson varit ledig från jobbet som svensk- och historielärare på gymnasiet i Gamleby.
– Jag vänder lätt på dygnet när jag är igång med skrivandet, men det är en härlig bubbla att vara i.
I framtiden hoppas Cecilia Persson på att kunna kombinera lärarjobbet med att vara författare på halvtid. Efter att ha bott runt fyrtio år i Hultsfred bor hon nu på landet utanför Blackstad, och där hoppas hon kunna leva ut sin författardröm. Favoritstället att skriva på är soffhörnan i hennes färgglada vardagsrum, och naturen runtomkring är en källa till inspiration.
Hur ska du fira nu när romanen släpps?
– Det blir att fira litegrann med nära och kära. Mina elever vet nog inte ens om att jag har skrivit en bok.
