Äntligen återförenade

- Jag var här på skolan vid tjugo över sju och väntade på mina kamrater. Jag har inte kunnat sova i natt, bara längtat så himla mycket efter att få se dem igen.
Äldsta dottern Qamar har svårt att hålla glädjetårarna borta när hon sitter med sina kamrater på naturvetenskapliga programmet på Hultsfreds Gymnasium.

Levt åtskilda
Det har varit tre hemska månader. Istället för sommarlov tvingades familjen tillbringa juni, juli och augusti gömda långt borta från tryggheten i Hultsfred.
- De senaste en och en halv månaderna har jag och min syster bott ensamma med släktingar. Vi har inte fått träffa mamma, pappa och våra bröder mer än fyra-fem gång. Då tog vi på oss sjalar och smög iväg dit.
- Vi var ju så oroliga för mamma, det är hon som mått sämst och oroat sig mest för oss barn, tillägger Qamar. Hon blev så dålig av all stress att hon var tvungen att uppsöka sjukhuset två gånger.
Tre månader återstod till dagen då familjen skulle kunna söka nytt uppehållstillstånd. Då kom chockbeskedet.
Flygbiljetter till Libanon var bokade lät Migrationsverket hälsa. Utvisning väntade familjen som bott i Sverige i sex år, varav fyra i Hultsfred.
- Vi plockade ihop allt vi ägde och lämnade det hos en vän till pappa, sedan försvann vi snabbt från Hultsfred, berättar Qamar.