Tre hundar är bara en bråkdel av alla djur som finns på Eneby Norrgård.
– Min tanke är att vi inte behöver trampa på våra produktionsdjur för att tjäna pengar. Vi kan faktiskt låta dem ha ett ganska bra djurliv, sett ur deras synvinkel. Det är bara fantasin som sätter gränser, säger Michaela "Mia" Nilsson.
Hon har just slagit upp dörren till stallet hemma på Eneby Norrgård och ut störtar en busig kattunge. Inne i sadelkammaren finns fler kattungar, som ömsom bråkar och ömsom sover lugnt bredvid varandra. Mia själv slår sig ner på en stol i rummet som doftar svagt av häst.
– Många tänker att "oj, vilket jobb" när de kommer hit och ser alla djur, men det mesta sköter sig självt om man ger djuren förutsättningar att leva så naturligt som möjligt.
På Eneby Norrgård finns både kor, får, katter, hundar, islandshästar, höns, ankor, gäss, kaniner och en gris.
– Jag brukar fråga mina besökare hur de tror att jag får in hönsen på kvällen. Folk vet inte att det ligger i deras natur att gå in när solen går ner.
För den som är nyfiken på livet på landet och svensk matproduktion bjuder Mia in till besök på hennes och familjens gård.
– Då brukar vi prata om mitt lilla lantbruk och produktion och hur jag vill att våra produktionsdjur ska ha det när de lever. Mina höns hade ju till exempel inte haft det lika bra inne.
Det är tydligt att Mia trivs runt djuren på gården. Hennes ansikte lyser upp när hon befinner sig i deras närhet.
För att ge djuren ett så bra och naturligt liv som möjligt krävs det att man som ägare är villig att läsa på, belyser hon.
– Man måste läsa på om djuren som art. Kor äter till exempel gräs och örter, det är deras basföda om de får gå fria på ett stort naturbete, men är de hungriga så äter de naturligtvis det vi lägger upp på foderborden. Det man ska tänka på är att det vi stoppar i våra djur får vi tillbaka på ett eller annat sätt, som när vi gav kadavermjöl till korna och fick tillbaka galna ko-sjukan.
Sedan 2001 är kadavermjöl, även kallat köttmjöl, förbjudet i djurfoder. Det tycker Mia är bra.
– Vi kan inte ge kött till ett växtätande djur som kon ändå är. Det är som att stoppa en fläskfilé i halsen på en vegan. Det gör man bara inte.
Mia menar att "det mesta sköter sig självt" om man ger djuren förutsättningarna att leva naturligt. Hönsen går till exempel in när solen går ner, då det ligger i deras natur.
Men tyvärr är människan som art egoistisk, fortsätter hon.
– Vi vill tjäna så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid. Våra djur ska ge mycket kött, mjölk och ägg. Det jag vill att folk ska veta är att jag faktiskt också tjänar pengar, fast jag försöker ge mina djur ett så naturligt liv som möjligt och inte stressar produktionen.
Mia berättar att hon inte har några högskolestudier i ryggsäcken. Det är hjärtat som hjälper henne med beslutsfattandet.
– Jag har inte en enda högskolepoäng, utan jag kör med sunt bondförnuft. Utbildning är viktigt, men inte allt. Från hjärtat kan du få många bra svar.
Vad tänker du om de som väljer en växtbaserad kost?
– Många som besökare mig är veganer eller vegetarianer. Har man svårt att sätta tänderna i ett djur så tycker jag att det är helt okej. Men jag tror faktiskt att en rätt producerad köttbit påverkar miljön och klimatet mindre än exempelvis en sojabaserad produkt.
Mia på väg till hönshuset. Dit in har även grisen Pumba smugit sig.
Så hemma som Mia tycks vara ute på landet är det lätt att tro att hon aldrig bott någon annanstans. Men hon är både född och uppvuxen i Tannefors i Linköping.
– Mitt i betongdjungeln, skrattar hon.
Hennes mammas släkt är dock från Kinda och hennes pappas från Vimmerby, så lite koppling till landet hade hon innan hon själv beslutade sig för att flytta dit.
– När jag var liten brukade jag vara några få dagar per år hos min farmor och farfar på deras bondgård i Småland. Det är väl därifrån hela drömmen om djur växte fram, tror jag. Jag flyttade från stan när jag var 25 och jag saknar det inte över huvud taget.
Mia med en av sina hönor.
Mia bor tillsammans med sin make Thomas och sonen Jacob. Och alla djur förstås. Dottern Jonna har flyttat hemifrån.
– Utan djur och natur misstänker jag att jag hade jobbat efter schema på ett vårdboende i Linköping, med fyra veckors semester när chefen säger att det passar. Jag hade nog inte mått bra av det. Nu står jag på egna ben, tillsammans med min familj som naturligtvis är jätteviktig för mig.
Mias "öppen gård"-verksamhet är, förutom att prata svensk matproduktion och djurhållning, också ett sätt att bjuda in besökarna till en liten del av hennes himmelrike.
– Det är jätteviktigt att djur och natur får vara en del av människors liv. Att komma ut till landet och träffa djur, klappa, mysa, gosa... Jag vill ge en stund av det till de människor som inte har möjlighet till det året om. Det känns viktigt.
Genom sin "öppen gård"-verksamhet vill Mia dela med sig av en liten bit av sitt himmelrike.
