– Människor som lever och verkar inom vargrevir känner en stor otrygghet, konstaterar Magnus Oscarsson (KD), när vi hörs en knapp vecka efter rovdjursvakan.
Fortsättningsvis påpekar han att omvärlden måste ha respekt för den känslan av otrygghet.
– Vi kan inte fortsätta ha det så. Rent politiskt måste vi se vad vi kan göra åt det, slår Oscarsson fast.
Han anser att den rätta vägen att gå är att minska den svenska vargstammen.
– Vi menar på att vi måste minska antalet varg. 2013 beslutade den dåvarande riksdagen att det ska finnas 270 vargar och sedan lade naturvårdsverket på 30. I dag har vi ungefär 400 vargar.
Har vi verkligen rätt att skjuta ihjäl vargar bara för att de råkar finnas i vår närhet?
– Det handlar ju om människornas djur. Ett av de stora målen vi har i landet är ju att vi ska öka vår livsmedelsproduktion, men flera av fårägarna som var med under rovdjursvakan har själva varit med om flera vargattacker och de sa att om det händer igen så lägger de ner. Vi fick verkligen svart på vitt hur bekymmersamt det faktiskt är – människor inte orkar med att sina djur bli lemlästade på det sättet.
Tyvärr har det ju också visat sig att även om de har rovdjursavvisande stängsel så hjälper inte det fullt ut, konstaterar Oscarsson. Vidare fastslår han:
– Vi måste diskutera, hur vill vi ha det i framtiden? Vill vi att det ska finnas människor som bedriver jordbruk i skogsbygden? Vill vi ha betande djur, ängar och hagar? Då måste vi också se till att den möjligheten finns och då måste vi också se över vår rovdjurspolitik.
Tjänstgörande ersättare Margareta Fransson (MP) fastslår liksom Oscarsson att rovdjurspolitiken bör ses över och utvecklas, men tror inte på att vägen dit nödvändigtvis handlar om att minska vargstammen.
– Licensjakt blir för oss aktuellt först när vi har en rovdjursstam som klarar av det. Vi behöver ha en långvarigt livskraftig rovdjursstam först. Just nu är vargstammen ganska sårbar på grund av brister i den genetiska variationen, konstaterar hon.
Vidare belyser Fransson att det inom Miljöpartiet pågår en diskussion kring rovdjursfrågor och att ett underlag ska förankras inom partiet under kongressen i mitten på oktober. Därför är det svårt att gå in på detaljer i frågan, menar hon.
Något som Fransson däremot kan fastslå är att Miljöpartiet står upp för den biologiska mångfalden. Samtidigt belyser hon vikten av att ta hänsyn till de konflikter som uppstår mellan en livskraftig rovdjursstam och boskapsskötsel.
– Här har vi politiker en viktig roll, för att framför allt att bevara den biologiska mångfalden.
Hur går dina tankar kring de fårägare som får sina djur attackerade, rivna och kanske rentav dödade?
– Jag har full förståelse och respekt för att det är en väldigt jobbig situation. Ett rovdjursangrepp påverkar ju inte bara djuren som dör utan också de djur som blir kvar, eftersom det skapar ett stresspåslag för dem.
Framöver vill Fransson se en generösare inställning till ersättning för viltskador.
– I dag är det inte alltid så att ersättningen matchar den förlust man som djurägare gör vid ett rovdjursangrepp. Regeringen har satsat pengar på åtgärder för att förebygga rovdjursangrepp av tamdjur, men det är ett arbete som behöver fortsätta utvecklas – vi ska inte vara riktigt nöjda än.
