Bredvid cafét ligger huset dÀr Ge-Bes manufaktur & klÀder en gÄng lÄg.
Vi möter Gun-Britt Monell pÄ biblioteket i Horn och tar en promenad till Horns Café. Huset bredvid har hon sjÀlv byggt upp tillsammans med sin bror.
â Ja, det Ă€r vĂ€l ganska bra gjort? Jag var 21 och han var 19. Huset Ă€gdes av familjen och hade innehĂ„llit fem affĂ€rer. SĂ„ brann det ner och pappa fick en hjĂ€rtinfarkt i samband med det. Jag lovade honom att bygga upp det igen. Innan det var klart dog pappa. 50 Ă„r och 50 dagar blev han bara.
En mÄnad innan huset var klart, hade den ena butiksinnehavaren backat ur och skulle inte lÀngre hyra lokalen.
â DĂ„ fick jag vĂ€l ta den sjĂ€lv dĂ„, tĂ€nkte jag.
Det blev starten till GeBeŽs Manufaktur & KlÀder, Mode och Tapisseri-affÀr som hon kom att driva i tolv Är.
â Det tyckte jag var roligt. Det gick bra!
Hon arrangerade tre modevisningar pÄ hotellet trots att hon aldrig sett en modevisning innan, vilket kom att dra stor publik.
â Inkomsterna dĂ€rifrĂ„n skulle gĂ„ till ett kors och en minnessten vid Ekeby, Horns gamla kyrka. Jag tog hit förelĂ€sare som aldrig skulle kommit hit annars, bland annat hon som sjöng Blomman, Karin Juel.
Det roliga livet med klÀdbutiken fick ett snöpligt slut dÄ Gun-Britt vaknade jÀttesnuvig en morgon. Hon hade blivit allergisk mot skrynkelfri tygbehandling och tvingades avveckla pÄ en mÄnad.
Hon fick anstÀllning som radskrivare pÄ Kinda Posten och om hon arrangerade evenemang eller annat sÄ fick hon annonsera gratis i tidningen.
â Ingmar Karlsson som var chefredaktör dĂ„ var vĂ€lvilligt instĂ€lld till mina pĂ„hitt.
Gun-Britt Monell har minnen tillsammans med Elsy Nilsson, 95, som strÀcker sig tillbaka till 1940-talet.
Det mest spektakulÀra hon har hittat pÄ, enligt henne sjÀlv, var nÀr hon ordnade Horns första violinkonsert.
â DĂ„ hade jag fĂ„tt höra om en 17-Ă„rig violinist frĂ„n Amerika som var och hĂ€lsade pĂ„ slĂ€ktingar i SmĂ„land, Earl Carlyss. Jag bjöd hit honom och kyrkan blev full. Han blev vĂ€rldskĂ€ndis sen.
Earl Carlyss ingick senare i Juilliard String Quartet och framförde mer Àn 2100 violinkonserter mellan 1966 och1986 (reds. anmÀrkning)
NÀr sjÀlvaste kung Carl XVI Gustav kom till Kinda var fyra personer frÄn kommunen sÀrskilt inbjudna, Gun-Britt var en av dem.
â Jag sa att vilken tur de hade som kommer den 14 maj. DĂ„ Ă€r det Kindakroppkakans dag. DĂ„ behöver man inte bjuda pĂ„ vare sig oxfilĂ© eller lax. SĂ„ gick det ett tag, sedan ringde det 21.40 en torsdagskvĂ€ll. De sa att det var frĂ„n SĂ€po som undrade om jag skulle bjuda pĂ„ kroppkakor och var i sĂ„ fall? PĂ„ stationsplan i Kisa sa jag. Jag trodde att det var nĂ„gon som drev mig.
Hunden Tyson hÄller matte Gun-Britt sÀllskap.
Dagen innan de kom fick Gun-Britt veta att de skulle komma som hennes personliga gÀster, sÄ det var inget offentligt.
â Det var sĂ„ att jag för massor av Ă„r sen hade pratat med en kille som var lastbilschaufför mot sin vilja. Han ville bli kock. Bli kock dĂ„, sa jag. DĂ„ sa han "blir jag det sĂ„ ska jag laga mat Ă„t dig en gĂ„ng." SĂ„ jag ringde upp honom 30â40 Ă„r senare och pĂ„minde honom. Jag sa att det kan vara sĂ„ att kungen kommer, men jag Ă€r inte sĂ€ker. DĂ„ sa han "Ăr det sĂ„ kungen kommer sĂ„ ska jag laga maten Ă„t dig!" sĂ„ det gjorde han.
â "Jag Ă€ter inte kroppkakor för det smakar knödel" sa kungen. "Det spelar vĂ€l ingen roll vad det smakar det gĂ„r ju att Ă€ta Ă€ndĂ„" sa jag. SĂ„ han Ă„t till slut! Det var lite kul.
NÀr Gun-Britt tittar tillbaka pÄ alla Àventyr uttrycker stor tacksamhet över ett rikt liv, fyllt av möten med mÀnniskor och kÀrleken till sin hembygd.
