â Jag kĂ€nner att efter över 40 Ă„r som ordförande i olika föreningar har jag gjort mitt. PĂ„ Ă„rsmötet om en mĂ„nad avgĂ„r jag som ordförande i PRO Södra Kinda. Jag fyller 84 Ă„r i Ă„r, sĂ„ nu Ă€r det dags att lĂ€gga ordförandeklubban pĂ„ hyllan för min del, sĂ€ger Ă ke Eriksson samtidigt som han stĂ€ller fram en Janssons frestelse pĂ„ bordet i StĂ„ngĂ„gĂ„rdens samlingssal i Horn dĂ€r PRO-föreningen nyligen hade grötfest med skinksmörgĂ„s, prinskorv och frestelse med ett 30-tal av föreningens 84 medlemmar pĂ„ plats.
NÀr à ke tog över ordförandeskapet för sju Är sedan hade föreningen 65 medlemmar.
â MedlemsmĂ€ssigt har vi haft en vĂ€ldigt bra utveckling.
Föreningslivet har legat à ke Eriksson varm av hjÀrtat i hela sitt liv. Det började för över 40 Är sedan nÀr han blev vald till ordförande för Horns IF.
â Det var en spĂ€nnande tid och inte minst Ă„ren innan vi gick ihop med Hycklinge IF. Det var mĂ„nga diskussioner innan vi nĂ„dde dit i början av 1980-talet.
I samband med sammanlagningen av de bÄda idrottsföreningarna avgick à ke som ordförande och tog istÀllet över ordförandeskapet för supporterklubben och med andra medlemmar la ner mycket jobb inför och under festligheterna i Idrottsparken i Horn.
Under 13 Är var à ke Àven ordförande för Horns vÀgförening och under tvÄ Är har han hÄllit i trÄdarna för PRO Samorganisation i Kinda.
â Det har varit mĂ„nga bra Ă„r, men Ă€ven en del tuffa. Det som har kĂ€nts lite svĂ„rt Ă€r att fĂ„ ideella krafter att stĂ€lla upp och jobba i föreningslivet. Min tid som ordförande i PRO har varit givande och intressant dĂ„ man fĂ„tt vara med och aktivera Ă€ldre i bygden. Sedan har vi en stor uppgift som PRO-förening hĂ€r och det Ă€r att uppvakta kommunen om sĂ„dant som Ă€r viktigt för oss, sĂ€ger Ă ke Eriksson.
à ke Àr PRO Södra Kindas representant i Kinda PensionÀrs- och HandikappsrÄd (KPHR).
â Det slĂ€pper jag inte. KPHR och PRO Sam Ă€r viktiga organisationer och nĂ€r det gĂ€ller Horn vill vi ha tillbaka distriktssköterskemottagningen, vilket Ă€ven gĂ€ller i Rimforsa, och bussförbindelserna och dĂ„ sĂ€rskilt med Vimmerby. En annan frĂ„ga Ă€r att det mĂ„ste till en Ă€ndring med sjukresor till US. Dit fĂ„r man skjuts men inte hem, det Ă€r för bedrövligt, sĂ€ger Ă ke Eriksson.
PÄ Ärsmötet lÀmnar à ke över klubban till Louise-Marie Karlsson.