Vi träffas i tidigare fritidshuset, numera åretruntboendet, Gössebäck i Odensvi, där Mariann bor tillsammans med maken Sven-Erik Gustafsson.
Det är hans föräldrahem, som de först hyrde och senare köpte 1986. Några år senare utökade de boendeytan med ytterligare ett hus, som sedan har fått sällskap av ännu fler små hus, för olika ändamål.
– Det är en hel liten by nu, säger Mariann och ser sig omkring.
Efter många år i radhus på Hornsvägen i Västervik tog paret Gustafsson år 2002 steget att flytta till Gössebäck permanent, när Sven-Erik blev pensionär. De sista åren av yrkeslivet pendlade Mariann till Överumsskolan, där hon var lärare.
Men vi tar det från början. Mariann Cederquist, som hon hette på den tiden, föddes på Täby BB som nummer fyra av vad som senare skulle bli sex syskon.
Täby såg ganska annorlunda ut på den tiden. Familjen bodde i en villa med skogstomt i en avstyckad slottspark, där naturintresserade Mariann kunde bekanta sig med ugglor, igelkottar och hackspettar. Bland annat.
– Min bror och jag ritade fåglar, minns hon.
Skolan var rolig. Mariann hade särskilt lätt för de naturvetenskapliga ämnena och gillade matte. Hon tyckte om alla ämnen, utom kanske gympa.
– Jag lärde mig aldrig att stå på händerna, konstaterar hon.
Just den kunskapen har hon dock klarat sig utan i livet, skulle det visa sig, så det gjorde ju ingenting.
Hur var du som barn?– Jag var tyst och snäll, men det har jag tagit igen nu, skrattar Mariann.
Efter studenten kom hon in på Lärarhögskolan i Karlstad, där hon påbörjade en två och ett halvt år lång utbildning till lågstadielärare. Det var mera tillfälligheter än ett rent kall som gjorde att hon blev lärare.
Hon fick sitt första lärarjobb i Västervik och blev kvar i kommunen. Under årens lopp har hon jobbat på en rad olika skolor, bland annat Lidhem.
Blivande maken träffade hon genom deras gemensamma intresse: att teckna och måla. Året var 1972. De gick båda en kurs i att måla kroki och tycke uppstod, som det brukar heta.
Första dottern, Annika, föddes 1974. Tre år senare utökades familjen med dottern Sofia.
Både Sven-Erik och Mariann är roade av odling. Just nu sover trädgården sin skönhetssömn under vinterns kalla, vita täcke, men till våren väntar sådd av plantor i långa rader. De nu tomma odlingslådorna och växthuset kommer med tiden att svämma över av grönsaker.
Mariann både saftar och syltar, gör marmelad och lägger in grönsaker. Hon tar också vara på det som naturen ger i skog och mark.
– Jag tycker om att gå i skogen och plocka bär och svamp.
Intresset för fåglar har hållit i sig. För 20 år sedan köpte hon och maken varsin tubkikare. Det bidrog till att blåsa liv i fågelskådningen igen. En av systrarna är fågelskådare, så de åker och tittar på fåglar ihop ibland.
Men en artikel om Mariann Gustafssons liv måste förstås också innehålla ett avsnitt om politiken, som har spelat en så stor roll i hennes liv under många år.
Hon gick med i dåvarande VPK till valet 1973. Sven-Erik var redan medlem. Året därpå fick hon sitt första politiska uppdrag, som ersättare i skolstyrelsen i Västerviks kommun. I kommunstyrelsen kom hon med 1992. Men nu är hon inne på sin sista mandatperiod, försäkrar hon.
Åren i politiken har lärt henne mycket.
– Egentligen borde alla vara med i en politisk församling någon gång i sitt liv.
