Det blåser och solen skymtar bland molnen. Vi ses hemma hos Cinna Stark. Hon bor i ett charmigt litet hus i centrala Västervik tillsammans med sin sambo.
Men hon är uppvuxen i Överum och beskriver uppväxtåren med fyra syskon och mamma och pappa på Ringvägen i Brukshagen i Överum som fantastiska.
– Hela gatan var full med ungar.
Redan som barn fick speedway en betydande roll i hennes liv. Det började med att hennes bror Sune började med motorsporten.
På den tiden kördes alla matcher på söndagar och Cinna berättar att familjen brukade åka och titta på i princip varje match.
Speedwayintresset har följt med hela livet och när Cinna fick barn började hon ta med sin dotter Lina Baldenäs.
– Lina och jag åkte och såg varenda match. Ja, inte när det var alltför långt bort, men nästan jämt. Jag brukade ta ledigt en halvdag från jobbet, säger Cinna som tror att motorsportsintresset och den stora familjen med fyra syskon en massa kusiner bidragit till att hon blivit så social.
Cinna Stark flyttade till Västervik redan som 16-åring, i samband med att hon skulle börja på fackskolan (motsvarande tvåårig gymnasieutbildning).
Så fort hon slutat skolan sökte hon och en kompis jobb på Elektrolux i Västervik.
– Vi fick göra ett test hos personalchefen och skruva i skruvar med en skruvmejsel så fort som möjligt. Svetten bara rann och vi var nervösa för att vi inte skulle få något jobb, säger Cinna som dock fick en tjänst på fabriken.
– Det var en fantastisk tid, alla på fabriken var jämnåriga utom några "tanter" som kanske var 35. Jag monterade symaskinsmotorer. Det jobbet passade mig jättebra, det var en rolig tid.
På 1980-talet startade en ny fas in Cinnas liv. 1981 blev Cinna mamma till en dotter. Något år senare läste Cinna in ekonomisk linje på Komvux. Sedan dess har hon mest jobbat med ekonomi och bokföring.
Vid millennieskiftet valde hon att göra något helt annat.
– Jag tog ett break och gick vävlinjen på Gamleby folkhögskola. Det var fantastiskt att göra en sån grej. Jag fick minnen för livet och det gav mig en trygghet. Jag mådde bra av det och framför allt insåg jag vilket roligt jobb jag hade.
Trots att Cinna fyller 65 år kommer hon att fortsätta jobba. Sedan fem år tillbaka driver hon eget företag som ekonom och har kontoret hemma.
– Jag kommer att fortsätta jobba precis lika mycket som förut, det tror jag är nyttigt.
Hur var det att starta eget vid 60 års ålder?
– Arbetsförmedlingen hjälpte mig och stöttade mig jättemycket. Det kändes inte som ett svårt steg att ta då, jag var redo på något sätt. Jag hade dessutom med mig några kunder in i företaget och de stöttade mig, säger Cinna Stark och berättar att hon också träffade en annan kvinnlig egenföretagare i samma bransch i samband med uppstarten av företaget.
– Hon har varit min mentor under de här åren.
Vi backar till år 2010. Cinna Starks dotter Lina Baldenäs bor med man och tre barn på västkusten. En dag när Cinna är på utlandssemester tillsammans med en väninna ringer telefonen. Lina berättar att hon har hudcancer.
– Det förändrade hela livet. Nu är det fem år sedan Lina gick bort. Jag har hela tiden trott att sorgen och saknaden ska minska med åren, men den växer i stället. Det går inte att förklara, men så är det. Min sambo Göran saknar henne också mer än någonsin. Kanske är det för att vi blir äldre, säger Cinna och berättar om de många besöken på kyrkogården.
Cinna finner tröst i andras berättelser och tankar om sorg.
Hon ägnar också mycket tid åt den ideella föreningen Himlen är överskattad, som Lina bildade 2013. Föreningen arbetar för att stötta människor som på olika sätt drabbats av cancer. Det går att söka stipendier från föreningen och pengarna används till allt från tandvård till djurparksbesök.
– Himlen är överskattad är min terapi. Lina var inte rädd för att dö, men hon var rädd för att bli bortglömd. Föreningen är ett sätt att hålla Lina levande.
På väggar och på hyllor i Cinnas hem finns bilder på Lina och de tre "prinsarna". Cinna berättar om resorna hon har gjort med sina tre barnbarn, senast på höstlovet var de på Rhodos tillsammans. Hon brukar fotografera mycket och gör små personliga böcker till barnen.
Cinna tycker att det känns stort att fylla 65 år och hon ser fram emot att blir riktigt gammal. Barnbarnen, eller "mina prinsar" som hon helst säger, betyder oerhört mycket och hon vill finnas där för dem så länge hon bara kan.
