Gun Nilsson i hembygdsföreningens styrelse berättar att man inte vet exakt när bostadshuset Nytorpet i Ingatorp byggdes, men säger att det kan vara Ingatorps äldsta bostadshus.
– Torpet omnämns från mitten av 1700-talet i husförhörslängder. Det var ett torp under kyrkan med en ladugård och lite mark. Ladugården var sammanbyggd med huset där kvisten idag finns. Huset är väldigt enkelt byggt och har gärdsgårdstrinn i taket. Kyrkan använde det som fattigstuga, beskriver hon.
Nystugan ligger precis intill kyrkogården i Ingatorps samhälle. Faktum är att det lilla torpet faktiskt ligger på det som är beslutat att vara kyrkogård.
– Marken är skriven som kyrkogård, förklarar Gun Nilsson.
Hon berättar om den sista familjen som flyttade in i torpet på 1920-talet.
– Vid en slåtter skar sig mannen på en lie och fick blodförgiftning. Änkan blev ställd på bar backe med fyra barn. Socknen hjälpte henne så hon fick husrum, berättar hon.
När stugan blev tom för några år sedan deklarerade föreningen sin vilja att bevara den.
– Huset kunde inte säljas då det stod på kyrkogården. Vi blev en naturlig part att förvalta det då det stod tomt och då det finns sån historik bakom det. Vi har fått stugan och dess bod på ofri grund. Vi har inga krav. När vi inte längre vill ha den så ska den återgå till kyrkan, förklarar hon.
– Föreningen visade ett stort intresse. Stugan stod oanvänd och då löstes underhållet, säger Ronny Dovskog, ordförande i pastoratets fastighetsutskott om kyrkans beslut.
Hembygdsföreningen vill med Nystugan, bevara en historisk epok.
– Många sådana här miljöer har gått förlorade, en miljö som många äldre växt upp i. Det är en tid som inte är så välrepresenterad, säger hon.
Under de två år föreningen förvaltat torpet har man haft flera öppet hus och temakvällar för allmänheten. Vid julmarknaden är dragspelsmusik i den lilla kammaren ett givet inslag.
Nystugan har också blivit en plats att samla bygdehistoria.
– Vi har bypärmar som allmänheten får skriva i, nämner hon ett sätt att fånga upp berättelser och kunskap som annars faller i glömska.
Gun Nilsson sitter i det enkla köket. Vad tänker hon när hon sitter där?
– Det är den klassiska visdomen att vi måste lära av dåtiden för att förstå nutiden och planera vår framtid. Förstår vi inte vår dåtid har vi inte vår grund.
