Urban Lindqvist, som uppnått dryga 80 år, växte upp i Tallgården i Bruzaholm i en familj med sex syskon.
– Vi föddes mellan 1937 och 1949, beskriver han.
Alla syskonen flyttade, Urban Lindqvist när han var 18, men föräldrahemmet blev mötesplats. Efter 56 år på annan ort har han flyttat tillbaka till bygden.
Han säger att han gärna berättar en och annan skröna när han träffar folk och att han nu följt rådet att teckna ner egna minnen och det han hört om släkt och bygd.
– Min farmor Olivia från Kråkshult var en fantastisk berättare, säger han.
Han beskriver hur hennes far kom hem från en arbetsdag i skogen och var dålig.
– Man trodde han druckit ur en källa men han hade tbc. Hans fru blev lämnad med fyra barn. Hon miste torpet och fick gå runt och tigga bröd, beskriver han det ofta bistra livet för 1800-talets fattiga. Men boken handlar också om hans uppväxt i Bruzaholm med skola, hyss, dåtidens normer och samhällsklimat. Han säger att skrivandet också blev en sorts bearbetning av ena broders bortgång.
Lite av startskott för boken var när han fick ta del av släkthistoria av sina sysslingar.
Han kallar sig för ordblind.
– Jag hade en trög start i skolan. Jag kunde inte läsa och hade jätteproblem att skriva. Jag har repat mig en del då jag fått skriva en del under mina 42 år på Vägverket, säger han.
Han säger sig inte ha avsikt att sälja boken men vill gärna dela med sig av den till de som kan ha intresse av bygden eller släkten ifråga.
