Ett himmelskt måleri

– Det är otroligt häftigt att få jobba här, säger Thomas Hermelin från Aneby, som är en av klättrarna.

Tillsammans med Per Matsson från Östersund och David Törehed från Mora hänger han i rep längs med tornspiran. Utsikten är magisk och försommaren bländar i sin spirande fullkomlighet. Nattens varma vindar har gjort att körsbärsblommorna exploderat i vit kontrast till Ingatorps mörkblåa vatten, denna vackra försommardag.

På håll märker man dem inte. Det är först när ögat fokuserar på spiran som man märker repen och linorna och ser ett par punkter mot det vita tornet. den som dröjer blicken kvar inser så småningom att de små punkterna faktiskt är personer, högt, högt upp.

Få lär ha en sådan vy under arbetstid och trion vantrivs knappast med uppdraget.

– Många gånger jobbar vi i små och trånga utrymmen. Det kan handla om att byta ledning ovanför en fläkt, så det här är underbart, säger Thomas Hermelin om utsikten men också om att jobba med en sådan kulturbyggnad som en kyrka är.

Orsaken till uppdraget är att Ingatorps kyrkas torn och spira behöver en uppfräschning för att fortsätta vara praktfull. Tjäran behöver förstärkas. Den vita färgen ska skrapas och därefter målas tre gånger med linoljefärg med tillräckligt långa uppehåll att torka mellan. På norra sidan mot första takstolen behöver murkna takspån bytas ut.

– Det kommer ta flera veckor, säger han.

Ingatorps församling har fått medel, så kallad kyrkoantikvarisk ersättning, för att kunna genomföra projektet. Totalt kostar det 920 000 kronor.

Arbetet genomförs av en byggnadsvårdsfirma i Tranås som i det här fallet tar repklättrare till hjälp.

Att slippa montera ställningar som man gör i det här fallet sparar både tid, bilkörning och miljö.

– Det är lätt att komma till platsen man ska arbeta på utan att det märks så mycket, säger han och förmedlar ett högt säkerhetstänk.

– Hänger du i ett rep kan du inte ens snubbla. Det är ju en anledning att vi sätter barn i sele, påpekar han.

Thomas Hermelin började klättra när han var strax över tjugo år men det var inte förrän för fem år sedan, då han var 55 år, som han började jobba inom det aktuella yrket.

– Oftast är de som jobbar som repklättrare väldigt intresserade av sitt jobb, förklarar han.

Utflyktsmålet för kollegorna från Östersund och Mora, om tid finns, är därför givet.

Bergsväggen utanför Mariannelund.