Krönika Denna kolumn har stundom hissat centerledaren Annie Lööf till skyarna, som en orädd och principfast politiker. Efter hennes senaste agerande, där hon kräver att Socialdemokraterna ska skriva om sitt partiprogram och bli ett borgerligt parti, börjar tvivlet komma.

Vad vill hon egentligen? Kräver Lööf och centerpartiet att S ska genomföra en politik som inte ens regeringen Reinfeldt var beredd att driva?

Ställer hon så orimliga krav för att omöjliggöra en uppgörelse med Löfven – för att sedan kunna säga att Centern var tvungna stödja Kristerson som statsminister?

Annies karska agerande leder lätt till extraval. Flera partier inklusive Centerpartiet lever farligt.

Samtidigt som regeringsfrågan drar ut på tiden passar Moderater och Kristdemokrater på att lägga sina budgetförslag inför 2019. Den sittande expeditionsregeringen lägger en budget, som håller igång landet och inte innehåller några nyheter. Som det ser ut nu kommer C och L passivt att stödja denna budget, som innehåller nya drastiska skattesänkningar för höga inkomster.

I skrivande stund är det svårt hitta en väg som löser regeringsfrågan. Mest ansvarig för detta är utan tvekan Annie Lööf. Man undrar förstås vart alla förståndiga och stabila centerpartister tagit vägen?

Problemen i svensk politik är emellertid som en sval sommarvind i jämförelse med orkanen i det engelska parlamentet. Theresa Mays dagar verkar gå mot sitt slut. Massavhopp från egna regeringen och kraftig opposition från Labour gör hennes situation ohållbar.

Undertecknad har tidigt tippat att det vore lämpligt med ytterligare en folkomröstning om Brexit. Man kan tycka att den gamla omröstningen borde gälla ännu några år men samtidigt har mycket hänt och ny information om konsekvenser av en Brexit har naturligtvis påverkat opinionen. Helt klart skulle en ny omröstning underlätta den fortsatta hanteringen av Brexit.